Archive for februari, 2012

Storbritanniens svar på Fas 3

21 februari 2012

Sedan januari förra året driver den brittiska regeringen ett arbetslivsprojekt för att begränsa antalet unga arbetslösa. För närvarande fyller en av fem unga i Storbritannien (18-25 år gamla) definitionen av att vara en ”neet” (”not in education, employment or training”, jfr. Reinfeldt om utanförskap). Klart är att dessa har behov för att komma in på arbetsmarknaden, men frågan om hur splittrar naturligtvis politikerna, liksom i Sverige.

Projektet utgår från att unga kan ta obetalda praktikantjobb med mellan två och åtta veckors varighet. Ursprungligen fick det stöd, men den senaste tiden har tre stora företag alla dragit sig ur projektet: Maplin, Sainsbury’s och Waterstone’s. Anledningen? Kritik eftersom vissa ser anställningsformen som slaveri, praktikanterna får ju inget betalt för jobben. En 21-åring som varit praktikant hos Tesco citeras av BBC som att han gjorde ett värdefullt arbete, men att han efter nio veckor inte satt kvar med särskilt mycket han kunde ta med sig.

Enligt regeringen har hälften av de 39 000 som tagit del av praktikantordningen, fyra veckor senare lämnat den brittiska a-kassan. Men det kommer med sitt pris. Och regeringen? Arbetsminister Chris Grayling (Con) lär ha sagt att påståenden om slaveri är ”nonsens” och att företag som vill hjälpa till bör uppmanas, inte ifrågasättas. Att tre stora företag nu hoppar av har tydligen inte förändrat den ställningen nämnvärt.

Liksom i Sverige är med andra ord ställningarna låsta. Fast koalitionsregeringen i Storbritannien har majoritet, till skillnad från Reinfeldts.

”Huliganerna”

12 februari 2012

Derbyt mellan AIK och Djurgården 27 januari har rört upp riktigt stora känslor. 800 JO-anmälningar måste nästan vara rekord, på samma nivå som under Göteborgskravallerna måhända?

Som vanligt när det kommer till supportertillställningar är också ställningarna låsta. Många klacksupportrar är förbannade på polisen och ropar om övervåld och övergrepp. Polisen å sin sida skyller på huliganer och ropar på större regleringar och mer portning. Ingen har enligt de själva gjort fel. Jag tycker det börjar bli fruktansvärt tröttsamt.

Till DN säger Christer Nilsson, operativ chef vid Söderortspolisen, att anklagelserna är felaktiga. Polisen har inte gjort några fel trots hela 807 JO-anmälningar. Även om många JO-anmälningar senare tillbakavisas så är det något arrogant i att polisen avfärdar alla dessa personer som upplever sig kränkta. Om reaktionen är såpass hård måste man gå i sig själv och fråga sig om strategin är lyckad. Det finns åtskilliga vittnesmål från supportrar som känner sig kränkta. Niklas Jarelind från Fotbollskanalen har twittrat om grabbig jargong hos supporterpolisen under matchen och till DN säger en supporter att hans 7-årige son slogs med batong. Frågan är om den strategi som polisen tillämpar är riktig. På frågan vad han tycker om att supporterklubbarna nu avbryter samarbetet med polisen svarar han

– Jag tycker det är tråkigt. Vår supporterpolis har ju haft en dialog med olika delar av klackarna. Vi vill höra vad de tycker att vi ska göra och hur vi ska komma tillsammans för att få konsensus.

Utan att veta vad som har sagts i dessa fora har uppenbarligen inte polisen lyssnat och önskat konsensus, utan gått sin egen väg. Om dialogen varit bra hade ju inte samarbetet avbrutits, förstås. Jag skulle vilja rekommendera polisen att lyssna på de som upplever sig kränkta, i stället för att envist tycka de alltid gör rätt.

I debatten har hörts förslag från SvFF om hårdare tag och England har setts som förebild för huliganlagar. Som många andra varnar jag för det. England har nu höga biljettpriser och välmående supportrar som tittar på Premier League. Det är en anledning till att man rekommenderas att se matcher längre ner i ligorna för att verkligen få med sig den engelska supporterkulturen. Dessutom, kanske viktigast, håller Premier League hög sportslig standard och kan locka turister och supportrar från utlandet. Allsvenskan har tyvärr inte samma kvalitet, och försvinner de hängivna supportrarna försvinner kanske också en stor del av stämningen. Norge har inte samma reglering men klarar sig bra ändå. Jag bara säger.

Men jag kan inte undkomma att rikta en känga mot vissa supportergrupper. Slagsmål och bråk utanför arenorna är ingen ovanlighet även om det oftast är interna bråk. Då blir inte trovärdigheten hög. På en hemsida raljerar en supportergrupp anknuten till AIK över att

polis och vakter lägger ner alldeles för stora resurser på att skydda bortasupportrar på Råsunda. När man till och med slussar in deras fordon på läktaren, ja då har daltandet och servicekänslan gått för långt. Tänk om man skulle få den specialbehandlingen varje gång man besökte en bortaarena i ex. Göteborg. Nä vi önskar oss en mer ”samarbetsvillig” poliskår som i första hand koncentrerar sig på att behandla de tillresta bortasupportrarna som skit istället för oss infödda Stockholmare, dessutom skattebetalare som vi är.

och gläds över att AIK numera betraktas som Sveriges svar på Millwall, en klubb som inte är särskilt känd för sportsliga prestationer utan för våldsamma supportrar. Om man vill tas på allvar när man ropar på övervåld borde man inte använda sig av våld i eget syfte.