Jesper Nilsson-fallet del 2: Hovrättens dom


Jag skrev i mars en post där jag gick igenom och analyserade tingsrättens dom där den friade poliserna, som stod åtalade för bl.a. ofredande mot Jesper Nilsson. I går föll tydligen domen, och i dag låg den i min e-brevlåda. Märkvärdigt torde vara att ingen mediesajt tagit upp den nämnvärt. DN har en ytterst liten notis, SvD har inget alls. Varken Expressen eller Aftonbladet har heller tagit upp saken. Tur att jag såg DN:s notis i förbifarten, då.

De som läste min post då vet att jag var kritisk och menade att domstolen gjort märkliga överväganden (t.ex. ansåg att den ena polisen å ena sidan ljög, å andra sidan var fullt tillförlitlig att basera händelseförloppet på), och jag hoppades på en klarsyn i hovrätten. Så har uppenbarligen inte skett.

Til skillnad från i tingsrätten överklagades domen mot bara den ena polismannen, som heter C.L. Domen mot M.B. (friande) har med andra ord vunnit laga kraft. C.L. åtalades för tre olika gärningar: 1. ofredande, 2. egenmäktigt förfarande (grovt) och 3. olaga tvång. Allt med tjänstefel som alternativ punkt. Det enda tingsrätten fann, var att C.L. gjort sig skyldig till ringa tjänstefel, som inte är straffbart.

Hovrättens dom är bara på 9 sidor, men den är intressant. Den är nämligen avgiven skiljaktig. Jag kommer till detta. Detta har hovrätten slagit fast.

1. Hovrätten anser också att C.L:s uppgifter ska ligga till grund för bedömningen. Detta därför att stödbevisningen (filmen) är hackig och att andra vittnesmål inte finns.

2. Jesper Nilssons fotografering kan inte hovrätten anse vara ofredande. Eftersom det däremot är C.L:s uppfattning av fallet som hans handlingar ska bedömas mot, spelar detta mindre roll. Återigen är det 10 § 2 st. 3 polislagen som är aktuell, där våld får användas för att avvärja en straffbelagd handling. Om alla andra möjligheter är uttömda, vill säga.

3. Hovrätten slår kortfattat fast att åtgärden var fullt rimlig:

Det finns som tingsrätten ansett ingen anledning att ifrågasätta att polismännen kände ett stort obehag av Jesper Nilssons agerande. Mot bakgrund av sin uppfattning om situationen har C.L. haft anledning att vidta åtgärder för att avvärja handlingen. Jesper Nilsson har inte avbrutit sitt handlande trots upprepade tillsägelser. Det våld som därefter utövats har varit kortvarigt och är av påtagligt lindrig karaktär – C.L. har tagit tag i Jesper Nilssons kläder, föst honom någon meter åt sidan mot en vägg och i samband med detta tagit mobiltelefonen ur Jesper Nilssons hand. Våldet har varit försvarligt, ändamålsenligt samt proportionerligt och det har inte varit fråga om något från den inledande åtgärden skilt omhändertagande av mobiltelefonen.

Så kort kan man slå fast att C.L. varken gjort sig skyldig till ofredande eller egenmäktigt förfarande.

4. Hovrätten delar så kortfattat tingsrättens bedömning angående legitimationen och datorväskan, att det inte var fel att ta ifrån Nilsson hans datorväska, eftersom det kunde användas för att slå poliserna i huvudet med. Däremot delar den inte uteslutande tingsrättens bedömning av att det oaktsamma tjänstefelet här var ringa.

5. Om det olaga tvånget skriver hovrätten

a) att det finns hack i filmen och ljudinspelningen, och att det därför saknas stödbevisning. Med en släkting som en gång medverkade i en polisutredning där det förekom en hackig film, vet jag vad hackig är. Och Nilssons film är visserligen hackig i den mening att olika sekvenser upprepas flera gånger, men det går fint att se det som stödbevisning. Det är bara att klippa ihop det i ett helt sammanhang. Vilket inte hovrätten tydligen har gjort.

b) att det inte är visat att C.L. tvingade Nilsson att radera filmen. Eftersom ord står mot ord kan jag acceptera det.

c) att C.L. inte brutit mot 4 kap 1 § polisförordningen, som föreskriver att en polisman ska ”uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet” och vara självbehärskade och inte minst ”undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet”. Hovrätten tror inte uteslutande på C.L. här, eftersom han börjat se tecknen på påstått narkotikabrott först efter det att de diskuterat om ofredande och hans våld. ”Den omvända ordningen vore den naturliga”, säger hovrätten. Den finner till slut att

Enligt hovrättens mening visar C.L:s agerande att han sökt efter en anledning att med maktmedel ingripa mot Jesper Nilsson och hans agerande är därmed inte ägnat att inge förtroende för hans arbete som polis. Hans uppträdande strider således mot polisförordningens bestämmelser. C.L. har därför gjort sig skyldig till ett uppsåtligt tjänstefel.

6. Men är det uppsåtliga tjänstefelet (ordväxlingen) och det oaktsamma tjänstefelet (datorväskan) ringa tjänstefel eller inte? Det är skillnaden mellan straff eller inte. Där menar hovrätten att det obehag som Nilsson känt, var ”relativt snabbt övergående” även om handlingarna har upplevts som obehagliga. Detta är visserligen intressant att läsa. Det att en polisman ”sökt efter en anledning att med maktmedel ingripa” är ju inte bara obehagligt utan också mycket kritikvärdigt i mina ögon. Hovrättens egen bedömning är närmast en definition på att planera maktmissbruk, utan att göra det. Det borde ha utlöst en större debatt i domskälen än det gjorde.

Men, här kommer kruxet, var kommer den skiljaktiga meningen jag skrev om in? Jo, i punkten 6, om tjänstefelet var ringa eller ej.

Två av de tre hovrättsråden (juristerna) ville döma C.L. till ett bötesstraff. Råden anser åtgärden vara ”tämligen ingripande” och att C.L. gjort ”otrevliga och insinuerande uttalanden” om narkotikamissbruk. De anser därför inte gärningen vara ringa och att C.L. borde dömts till ett fängelsestraff!

Det ansåg dock inte majoriteten i rätten. Den tredje juristen, och båda nämndemännen trodde på polisens berättelse. De debattörer som menar att jurister inte kan ta hänsyn till sund förnuft, utan det är något som nämndemännen ska föra in. Här tycker jag nog att det tvärtom var juristerna, Maj Johansson och Anna-Karin Winroth, som lyckades med detta.

Att en hovrätt är skiljaktig, och dessutom med siffrorna 3-2, i en förhållandevis viktig fråga (vad är straffbart tjänstefel och vad är det inte), talar för att HD skulle bevilja prövningstillstånd om det söktes. Nu är jag inte åklagaren i målet, men jag skulle nog råda de till att överklaga. Överklagande ska stilas senast 17 januari 2012, med andra ord finns tid i julen och på nyåret att bestämma sig.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: