Genusperspektiv på stadsplaneringen

Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (s) i Stockholm kommer i dag med en flummig artikel på Newsmill: ”Vi måste bryta den mansdominerade stadsplaneringen”. Rudin skriver mycket om genusstrukturer och hur samhället måste integrera kvinnliga perspektiv i planeringen.

Att genus i stadsutveckling innebär att vi försöker skapa miljöer och förutsättningar som också bryter genusstrukturer, men också att vi inte bara tänker kvinnor och män utan också ser hur olika kvinnor och olika män beroende på klass, etnicitet och så vidare har olika perspektiv på staden, olika förutsättningar i staden. Kan vi genom en genusmedveten stadsplanering skapa förutsättningar för att bryta könsnormer men också andra sociala mönster? Hur gör vi det?

En grundläggande reflektion är att jag tror många inte förstår vad Rudin talar om. Inte jag heller, i alla delar. Det som är problemet är att Rudin genomgående pratar om att inte reproducera könsnormer eller genusstrukturer, utan att förklara hur dessa strukturer ser ut. Det enda jag kan hitta som är strukturellt är detta citat:

Kvinnors resande ser exempelvis annorlunda ut än mäns, med fler oregelbundna resor, fler stopp på vägen till och från jobbet och betydligt mer kollektivtrafik

Inga andra platser identifieras dessa strukturer. Det kunde då vara på sin plats att faktiskt prata om att undersöka mera omkring vilka strukturer vi har, innan man går in och säger att dom ska motarbetas. Dessutom vore det på sin plats att, som en kommentator gör, fråga sig hur annorlunda städerna hade sett ut med ett jämställt perspektiv. Det gör inte Rudin.

Av den anledningen blir artikeln flummig. Den använder stora ord, som inte kopplas till verkligheten. Jag som är intresserad av arkitektur och stadsplanering har ingen aning om vad han menar, och han ger mig inte möjlighet att få någon aning om det.