Hjortensjö, SCUM och patriarkatet


På Newsmill skriver Petra Hjortensjö om hur orimligt samhället (läs: männen) har bemött en dramatisering av Valerie Solanas SCUM-manifest, som hålls på TUR-scenen i Stockholm. Att kvinnor, liksom dramatiker i övrigt, mordhotas för att medverka i en teaterpjäs, är helt förkastligt. Men jag håller inte alls med Hjortensjö.

”SCUM (Society for Cutting Up Men) är ett feministiskt manifest som starkt ifrågasätter patriarkatet och uppmanar till en förändrad världsordning. Som titeln antyder är innehållet radikalt. Bäst skulle det vara om alla män jämnades med marken. Y-kromosomen är en ofullständig X-kromosom.

Extremt? Javisst. Men SCUM-manifestet är samtidigt ett litterärt verk med briljanta formuleringar och knivskarp cynism. Som Sara Stridsberg skriver i sin inledning till den svenska översättningen: ‘SCUM har ingen anledning att vara konstruktivt och rimligt. Patriarkatet är inte rimligt.'”

Bytte man ut orden ”man” och ”kvinna” med något annat, låt oss säga ”arier” och ”judar”, så ville manifestet förmodligen ha anmälts till polisen för hets mot folkgrupp. När ROKS’ tidning recenserade SCUM-manifestet gjordes det under titeln ”Spark i skrevet på patriarkatet”, och med benämningen ”en stridsskrift för alla tänkande kvinnor”. Följande citat togs upp i tidningen (och i Dokument inifrån):

 ”Att kalla en man ett djur är att smickra honom; han är en maskin, en vandrande dildo, en emotionell parasit, en biologisk olycka; manlighet är en  (…) sjukdom”

Ahmed Rami dömdes på 1980-talet för hets mot folkgrupp eftersom han bl.a. kallade judendomen för ”en cancersvulst på samhället” och ”en psykisk sjukdom”. Bara som en parentes.

Hjortensjö skriver vidare:

”Jag vill inte skära all världens män i bitar, men jag är för en ändrad världsordning. Stridsberg: ‘Vi kan läsa det metaforiskt, cutting up betyder ju också kritisera, ifrågasätta på engelska.’ För mig är SCUM en nattsvart travesti på vad kvinnor fått utstå genom världshistorien och fortfarande utstår. SCUM pekar med hela handen på orimligheten i vår patriarkala samhällsordning, i den värld där mannen blivit så mycket norm att om du är kvinna är det något udda, något avvikande, något som poängteras. I en sådan värld behövs SCUM. Och kanske är det just det som gör texten så hotfull.”

Behövs verkligen militanta stridsskrifter i den här världen? Behövs det för att skapa ett jämställt samhälle, att publicera manifest som går så långt att vilja utrota mannen som kön? Jag tror de flesta kan hålla med om att det väl praktiskt taget aldrig gynnar debatten att föra den på extrema nivåer, där mycket få tar den seriöst. Alternativt får människor att tro att en extrem åsikt är en sanning.

”Hur många gånger har vi inte inom konsten sett kvinnor skildras som viljelösa våp som bara ska förstöras, förgöras eller sättas på, utan att någon så mycket som lyft ett ögonbryn? Både Dramaten och Stadsteatern har till och med de senaste åren presenterat denna typ av bild i uppsättningar, skrivna eller regisserade av landets främsta teatermoguler, hyllade av såväl media som publik.”

I dessa fall hörs ju feministerna högt i debatten, särskilt radikalfeministerna. Tycker Petra Hjortensjö att det är okomplicerat att sätta upp en pjäs som framställer kvinnan på detta extrema sätt? Med tanke på tonen i debatten är det knappast så. Men när en pjäs som framställer mannen på ett extremt sätt sätts upp, då är det oproblematiskt och behöver försvaras, eftersom det är något som behövs i denna värld. Frågan är vad som gynnar jämställdheten, och jag tror knappast att SCUM-manifestet gör det.

Till sist:
”Som någon skrev, SCUM är endast ett svar på hur vardagen ser ut för oss kvinnor – i VERKLIGHETEN. Men det har blivit så normaliserat att vi i många fall inte ens registrerar det. Kvinnor hedersmördas och könsstympas världen runt men ingen mordhotas för det. Vi lever i en värld där kvinnovåld och ojämlikhet är norm på agendan. I en sådan värld är SCUM livsnödvändigt!”

Är det så att vardagen ser ut så i verkligheten – att män är emotionella parasiter och biologiska olyckor? Jag vill hävda, trots att jag inte är kvinna, att vissa män är vedervärdiga. Men upphöj inte olyckan och sjukdomen till norm. Och framför allt – jag utgår ifrån att Hjortensjö vill ha en ändring och avskaffande av detta patriarkat. Men om man följer Solanas’ logik är alla män förutbestämda, genom könsmaktsordningen, att undertrycka kvinnor. Vad för chans har mannen då att bättra sig, att sluta undertrycka? Den enda återstående lösningen då är naturligtvis revolution – som Hjortensjö är mot.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: