Inte särskilt jämställt, IAAF


I norska tidningen Aftenposten för en vecka sedan (som min rumskamrat får hem i brevlådan) skrivs det om IAAF:s sista beslut om regeländringar. IAAF är alltså det internationella friidrottsförbundet. Det handlar framför allt om en not till Regel 261 (IAAF Rule 261):

Note: World Records for women to be recognised in women only races. The IAAF shall keep a separate list of “World Best Performances” achieved in mixed Road Races.

Kvinnor som löper maratonlopp får alltså inte sätta världsrekord i lopp där dom springer med män. Enbart i rena kvinnolopp får man sätta världsrekord. Istället inför man den högst tvivelaktiga kategorin ”Världens bästa prestationer”. Som regel är ju nämligen världens bästa prestationer också världsrekord. IAAF:s eget nyhetsbrev skriver följande som grund för ändringen:

”To safeguard fair play and avoid the recognition of performances set by female athletes who are paced by men in mixed road races”

Man ska alltså undvika att legitimera (avoid the recognition) kvinnors egna prestationer, för att dom sporrats av män. Man vill tydligen också försäkra sig om rättvisa tävlingar (safeguard fair play). Någonstans på vägen tappar jag IAAF:s argumentation. De kvinnor som sprungit så snabbt som de sprungit, har ju uppenbarligen haft kraften inombords, oavsett om män eller kvinnor springer bredvid dom. Visst har män snabbare marschfart, men det är ju inte så att man kört kvinnorna på moped under delar av maratonloppet precis. Det är ett angiveligt problem med manliga harar man vill till livs, men det är uppenbarligen inget problem för männen. Varför inte förbjuda fartshållare överhuvudtaget? Just det, så vill man inte resonnera. Det kan ju t.ex. påverka männen negativt. Det bör ju också påpekas att män fortsatt får sätta rekord i så kallade ”mixed races”, men inte kvinnor. Jämställt? Not at all.

Flera högt uppsatta personer i den norska friidrottsmiljön, bland annat den före detta världsrekordhållaren Ingrid Kristiansen, uttalade sig väldigt negativt om regeländringen. Kristiansen tycker bland annat att i en tid då flera existerande världsrekord sätts under press p.g.a. dopningsmisstankar, så ska man slå ner på maratonlöparna på det här sättet? Det ska sägas att Road Race Commission, som var remissinstans i förberedelsen av beslutet, var negativa. Några handlingar har jag dock ännu inte hittat.

Ett annat kapitel är att ändringen får retroaktiv kraft. Även existerande rekord kommer annulleras p.g.a. att kvinnorna sprang samtidigt som männen. Rekordet kommer därmed inte vara 2.15,25, utan 2.17.42. Man kunde tänka sig att IAAF hellre borde gå in och annullera världsrekord p.g.a. uppenbar dopningsmisstanke hellre än annullera på grund av, ja, för mycket jämställdhet. Dra på trissor.

Sport är inte alltid jämställt. Män och kvinnor har olika klasser på de kortare distanserna, och IAAF:s strävan ser ut att vara för en sådan uppdelning även på maratonlopp. Fast maratonlopp är svårare att sätta upp (p.g.a. längden), och enligt Kristiansens gamla tränare Johan Kaggestad så finns det därmed bara chans att sätta världsrekord under ”EM, VM, OS och vissa andra mästerskap”. Det tycker inte jag är ”fair play” som regeländringen ska främja. IAAF borde enligt min mening inte ha beslutat om den här ändringen. Deras devis är enkel: För mycket jämställdhet är dåligt. Jag tycker den formen för jämställdhet är precis lagom.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: