Archive for september, 2011

Dagens reflektioner: budget och könsidentitet

20 september 2011

I dag kom regeringens budget, som Anders Borg har valt att kalla Tid för ansvar. Det syns på innehållet, för tillväxtprognoserna har skruvats ner och reformutrymmet som regeringen kan använda likaså. Den i särklass mest omdebatterade är de 5,4 miljarderna som sänkt krogmoms beräknas kosta. Från 25 till 12 procent ska momsen. Å ena sidan kan jag förstå dom som anser att det är märkligt att matvaruhandel och matservering ska ha olika momsprocent. Å andra sidan kan jag känna viss indignation över regeringens stora förhoppning att satsningen ska leda till fler jobb. Regeringen hoppas på 3.500 nya jobb, jag kan känna att momssatsning enbart för det ändamålet blir ett något trubbigt instrument. När remissinstanser som KI m.fl. så även anser regeringens prognoser vara något av glädjekalkyler, är det ju talande.

Även om Expressens Marie Söderqvist ger satsningen fyra getingar. Enligt henne är sänkt krogmoms bättre än höjd lärarlön med 880 miljoner, därför att ”alla förtjänar inte en löneförhöjning” och för att ”kollektiviseringen av yrkeskårer är aldrig bra”. Man undrar då vad som annars skulle leda till högre löner och mer lärarresurser. Dock en sak som jag, Lotta Gröning och Söderqvist alla är överens om, är att ”satsningen” på kulturarv inte är något superförslag. 400 miljoner satsar regeringen på att långtidsarbetslösa ska sköta Sveriges kulturarv, såsom bibliotek, arkiv osv. Jag tycker att kulturen förtjänar bättre. Inget ont om långtidsarbetslösa (Uppdrag Gransknings utförsäkrade Marie-Louise arbetade ju med filmrestauration i Grängesberg) eller deras arbeten, men det känns instinktivt som om regeringen ska in och ”rädda” kulturen med dessa utförsäkrade. Vilken bild av arbetet vill man då ge, och hur ska bibliotekarier och arkivarier, som utbildat sig till detta känna? Äsch, det räcker med att vara utförsäkrad, så är du väl kvalificerad. Kulturen är inte regeringens starkaste sida alls, och det här förslaget kommer i alla fall inte att göra det bättre.

Också är jag naturligtvis glad över de 1,8 miljarder som ska satsas på tågtrafiken. Även om regeringen absolut borde varit mer proaktiv. I dag läste jag igenom riksdagsdebatten från när den behandlade kommunikasjonsbudgeten från i fjol, och det var en hel del väg med i paketet. Förhoppningsvis har mentaliteten ändrats lite, så att förslagen inte bara syftar till att fjäska för potentiella samarbetspartners. Men det är ju tydligt hur MP knyts närmre makten, först den nya migrationsöverenskommelsen, och nu järnvägssatsningen.

Dagens ris ger jag till norska Politidirektoratet. Aftenposten publicerade i dag en artikel om Australien, där man nu har rätt att få stå uppförd som tvekönad i passen.

”Australske myndigheter har lansert et tredje alternativ, «indeterminate», direkte oversatt betyr det «ubestemt». Den omfatter tvekjønnede, mennesker som biologisk hverken er mann eller kvinne.

Tidligere kunne man kun krysse av for enten «M» (male) eller «F» (female). Den tredje kategorien fremkommer på passet som «X».

Innføringen av et tredje kjønn i passet, er et ledd i å fjerne diskrimineringen i samfunnet.”

Bakgrunden för min ”dagens ris” är nämligen PD:s kommunikationsrådgivares svar när hon får frågan om inte tvekönade även kan få denna rätt i Norge.

– Nei, dette har aldri vært vurdert. Vi følger det som fremgår av Folkeregisteret, og kjønnet styrer hvilke tall som vil bli benyttet i personnummeret. Her er vi således enten eller, med andre ord ingen mellomgruppe, sier Lilly Næss, kommunikasjonsrådgiver i Politidirektoratet.

Den traditionella synen på könet som styr här alltså. Antingen eller. Problemet är ju att för dessa människor så är det egentligen inte ”enten eller”, utan både och. Sedan kan man påpeka en annan sak: Om personnumret är könsbestämt, vad sker så om någon byter kön? Måste man skaffa sig ett helt nytt personnummer? Och det samma med tvekönade, om man har två kön och inte vill välja, måste man då bli tvingad att ha ett speciellt kön av staten?

Enligt de nya reglerna i Australien kan transsexuella efter en läkares godkännande välja antingen man eller kvinna. Om jag fick vara justitieminister så ville jag förmodligen ha velat att även transpersoner kunde välja X.

Annonser

Piratpartiets bästa val

18 september 2011

Väljarna i Berlin har i dag gått till sina valurnor för att bestämma framtidens stadspolitik. På förhand var huvudfrågan i valet om socialdemokratiska SPD eller De gröna skulle få borgmästaren. Att det skulle bli en röd-grön regering, i stället för den röd-röda som regerar i dag, syntes utan tvivel. Vissa undersökningar gav också Piratpartiet 4-4,5 % och nästan in i senaten (spärren där är hela 5 %).

Nu försiggår TVs valvakor, och resultaten har börjat ticka in. Kristdemokratiska CDU har haft problem i en rad delstatsval, senast i Baden-Württemberg där man förlorade premiärministern till De gröna. Men i Berlin går man fram 2,2 %. De gröna går också fram, med hela 5 %. Både SPD och vänsterpartiet Die Linke tappar under 1 %, men regeringskoalitionen går ändå på förluster. Fridemokraterna FDP tappar dock hela 5,8 procent och går ut ur senaten. De röd-röda tappar sin majoritet, och den främsta koalitionen ser ut att bli SPD-Grüne. Borgmästare Klaus Wowereit ser ut att gå på ännu en ny mandatperiod, han har regerat sedan 2001 och är den längstsittande ministerpresidenten för SPD i landet.

Men valets absoluta vinnare är ändå Piratpartiet. Med 8,5 % vinner man enligt tv-kanalen ARD 14 mandat (från 0 i förra valet). Deras toppkandidat Andreas Mauer kan med andra ord glädja sig åt det bästa resultatet som ett piratparti har gjort någonsinne. PP:s resultat i Europaparlamentsvalet 2009 har alltså besegrats. Frågan är bara om Piratenpartei kan påverka politiken och visa en bredare politik än den upphovsrätts- och informationsdebatt som man hittils profilerat sig på. Senast i går tittade jag på SVT:s mycket goda EU-debattserie från Strasbourg, där Christian Engström deltog. Engström tackade enligt Per Malm nej till de flesta debattinvitasjonerna eftersom det var ointressanta debattema som behandlades. Men när upphovsrätten var på dagordningen så var det aktuellt att debattera. Fortfarande framstår PP med andra ord som ett enfrågeparti.

Hur var det nu med starka ord?

14 september 2011

Jag kunde inte annat än att höja ögonbrynen när jag nyligen läste britiska Granskningsnämnden Ofcom:s senaste Broadcast Bulletin (nr 189).

Den lilla skotska radiostationen Brick FM hade anmälts för att dels ha spelat en reggae-låt med sexuella undertoner, och dels ha spelat låtar där man inte redigerat ut ordet ”fuck”. Enligt Ofcoms egna sändningsregler ”får inte det mest stötande språket sändas … vid en tidpunkt då barn sannolikt kan tänkas lyssna” (”The most offensive language must not be broadcast … when children are particularly likely to be listening (in the case of radio).”).

Brick FM gjorde en invändning som förtjänar lite kommentarer. Enligt Brick FM

”är ordet ‘fuck’ ‘ett vanligt förekommande ord i Skottland, som en beskrivning när något går fel eller om folk blir arga’ snarare än en sexualakt, och gav fraserna ‘fucking cars or fuckings crazy’ som exempel.” Brick FM framhöll också att ”det hade ‘rätt att använda muntligt språk som inte anses vara stötande i lokalområdet’ och påstod att Ofcom var ‘inte insatt i [sin] lokala dialekt’.”

”Brick FM also maintained that the word “fuck” is “a commonly used word in Scotland, as a description, when something goes wrong or if they get angry or upset” rather than a sexual act giving the phrases “f—cars or f—crazy” as examples. It argued that it had “the right to use the commonly spoken word which is not considered offensively locally” and claimed that Ofcom was “unfamiliar with our [its] local dialect”.”

Ofcom gick inte på Bricks invändning.

”Oavsett om ordet ‘fuck’ används i ett sexuellt sammanhang eller som ett kraftuttryck indikerar vår forskning att ordet och dess avläggare är exempel på det mest stötande språket [som finns]. Ofcom accepterar därför inte Brick FM’s påstående om att ordet inte är stötande i Skottland.”

”Irrespective of whether the word “fuck” is used in a sexual context or as an expression of anger, our research indicates the word and its derivatives are examples of the most offensive language. Ofcom therefore does not accept Brick FM’s argument that the word is not considered offensive in Scotland.”

Såvitt jag vet har ingen svensk radiostation gjort ett liknande uttalande om kraftuttryck, alltså att ett sexuellt laddat ord, som ”fitta” är ett kraftuttryck och utan sexuell mening. Då hade det nog blivit en del mediauppmärksamhet. Men det är en intressant start på en debatt om vad man får och inte får säga i samhället. Ord som förut var det fulaste man kunde tänka sig används i dag helt öppet, både som kraftuttryck och rena förstärkningsord. Är det bra eller dåligt? Bör barn utsättas för detta eller inte?

I Norge brukar man säga att människor från Nord-Norge i allmänhet svär mer än de från Syd-Norge. Så vitt jag vet har det dock inte lett till någon speciell sändningsregel om att norrländska stationer får sända fler svärord än sydländska. I dag rapporterade fotbollsförbundet att man kommer slå hårdare ner på svärande på banan, och utdela fler gula och röda kort. Jag känner inte att åtgärden kommer bli den mest omtyckta. Svärande är ofta impulsivt, och det kan bjuda på problem att försöka begränsa sig. Det är naturligtvis ingen mänsklig rättighet att svära. Men det går förmodligen att bli lite mera mänskliga just på fotbollsplanen.

Gamla stans VC: Inte första gången…

12 september 2011

Gamla stans vårdcentral kommer stänga om 14 dagar (26 september mao), enligt SVT ABC, DN och SvD. Vården har inte befunnits vara patientsäker och den licens som vårdcentralen har med landstinget dras därför tillbaka.

Verksamhetschefen för vårdcentralen intervjuades i ABC, och jag tyckte att det var någonting känt med namnet och vårdcentralens lokalisering, och mina misstankar besannades. Verksamhetschefen heter Pia Jansson von Vultée. Efter lite nystande hittade jag följande fakta.

I april och maj 2007 granskade Sveriges Radios program Kaliber det så kallade PILA-projektet, som var S-regeringens sista åtgärd för att se till att sjukskrivna kunde återvända till arbetet. Cristina Husmark Pehrsson tog över ansvaret för projektet, och i programmet intervjuas människor som känner sig kränkta av att deras hälsotillstånd utretts med felaktiga och orimliga resultat. Många av dessa uttalanden från drabbade kunde man mycket väl ha spelat av i samband med sjukförsäkringsreformen, för deras upplevelse av utredarna liknar vissa sjukskrivnas upplevelse av Försäkringskassans handläggare.

Ett av företagen som fick kritik i programmet, var Doktorn & Company. Företaget hade huvudkontor i Gamla stan, och hade startats 2003 just för att bedriva externa utredningar av människors hälsotillstånd, vilket man gjorde i samarbete med Försäkringskassan. Företagets chef hette Bengt Jansson, och hans fru som är läkare, var företagets verksamhetschef. De ville inte intervjuas av Kaliber. Doktorn & Co. skulle dock ha stora skatteskulder, men företaget visade sig ha upphört. Verksamheten hade flyttats över till ett nytt företag, möjligtvis för att få fortsätta bedriva verksamhet med Försäkringskassan. Företag med skulder hos kronofogden är nämligen (åtminstone var) portade därifrån.

Kaliber tog med ett antal vittnesmål från personer som utretts hos Doktorn & Co. Flera kände sig kränkta, företaget hade inte gett en riktig bild av sjukdomsläget. De hade inte träffat de experter som omnämndes i intygen.

”Handläggaren Kristina Edling i Bollnäs pekar dessutom på en märklig detalj i utredningarna från Doktorn och Company.
– Ja, vi fick nästan intryck att de bara körde med samma standardsvar hela tiden.
– Och låg det i svaret då att de friskskrev patienten?
– Ja, det var ju optimistiskt.”

Verksamhetschefen i Doktorn & Co. hette 2007 Pia Jansson von Vultée. Samma kvinna som nu driver (förlåt, drev) Gamla stans vårdcentral. Försäkringskassan stoppade anlitandet av företaget under en utredning som Socialstyrelsen gjorde, om företaget skötte sig enligt reglerna. Enligt Socialstyrelsen gjorde man det. I december samma år avslog man en ansökan från Doktorn & Co. om att få starta vårdcentral i Gamla stan. De ekonomiska förutsättningarna saknades då, enligt Svenska Dagbladet. 14 augusti 2008 försattes Doktorn & Co. i konkurs, med utestående skulder om 158 134 kr, allt skatteskulder.

Men Pia Jansson von Vultée hade redan startat om. I företaget Gamla Stans Vårdcentral AB gjordes en ny ansökan om att få starta en vårdcentral, och den fick ett ja från landstinget. Då kände inte landstinget till konkursen. Pia Jansson von Vultée gjorde följande uttalande till Svenska Dagbladet 29 augusti 2008:

 ”– Vi är mycket trovärdiga som vårdgivare. Vi har blivit granskade av Socialstyrelsen utan anmärkningar.” (min understrykning)

Nu har alltså Stockholms läns landsting, tre år senare, portat Pia Jansson von Vultée från att driva vårdcentralen i Gamla stan. Fyra år efter att varningsklockor ringde om dåligt bemötande hos Doktorn & Co. Tre år efter konkursen, och tre år efter att varningsklockor även ringde om deras ekonomiska situation. De är inte lika trovärdiga som vårdgivare som det von Vultée sa år 2008. Det är inte första gången som Pia Jansson von Vultée har fått problem. Förhoppningsvis är det dock den sista, om hon skulle bestämma att återigen starta en ny vårdverksamhet. För alla hennes patienters skull.

Tillägg: Doktorn & Company finns tydligen fortfarande i Gamla stan, trots konkursen 2008. Så här skriver man på hemsidan:

”Vår målsättning är att arbeta på ett modernt sätt med Företagshälsovård. Vi har kunder knytna till oss från byggbranschen, restauranbranschen, konsultbranschen och förskolor.

Vi välkomnar nya kunder.”

Hmmmm.

Tre intressanta val som snart avgörs – del 1: Lokalt i Norge

12 september 2011

Inom loppet av september kommer det hållas intressanta val i tre olika länder. Till kommun- och landstingsfullmäktige (kommunestyrer og fylkesting) i Norge nu på måndagen, till det danska Folketinget på torsdag (den 15.) och till stadsfullmäktige (Abgeordnetenhaus) i tyska Berlin på söndag 18 september. Alla dessa val kommer jag följa med stort nöje.

Eftersom jag bor i Norge, är det självklart att jag också röstade i lokalvalet. Dock i min hemkommun, inte den kommun där jag studerar. I Norge finns det 430 kommuner och 19 fylker (men Oslo är både fylke och kommune, och har inget fylkesting). Minsta kommun är Utsira med endast 216 invånare, störst är Oslo med nästan 600 000. När medianstorleken på en norsk kommun är 4 481 invånare (mellan Ringebu i Oppland och Bjugn i Sør-Trøndelag) och 1/430-del av Norges samlade befolkning är 11 518.6, blir det tydligt att det finns en övervikt av förhållandevis små kommuner.

För vecka 36 (alltså denna sista vecka före valet) så visar hemsidan pollofpolls.no att socialdemokratiska Arbeiderpartiet återigen blir största parti, och går fram nationellt från 29,6 til 30,7 procent jämfört med valet 2007. Høyre (norska M) framställs dock som valets stora vinnare. Enligt sammanställningen vinner man 6,1 % (från 19,3 till 25,4). Fremskrittspartiet tappar 3,4 % (17,5 till 14,1), medan både SV (norska V) och Senterpartiet båda tappar 1,6 % (6,2 till 4,6 respektive 8,0 till 6,4). Kristelig Folkeparti tappar 0,5 procent till 5,9, medan Venstre (MP+FP) vinner 0,2 procent till 6,1.

Kort sammanfattat: Fram: Høyre, Ap och Venstre; Tillbaka: Frp, SV, Sp och KrF

Jag kommer blogga i realtid under valvakan. Vissa kommuner är naturligtvis mer intressanta än andra rent resultatmässigt. Framför allt de stora kommunerna.

I huvudstaden Oslo ser den borgerliga majoriteten inte ut att hotas nämnvärt. (Senaste mätningen visade seger med 32-27.) Kommunens ”regjering”, byrådet (direkt översatt stadsrådet) utgår från Høyre och Frp med stöd från KrF och Venstre. Den stora diskussionen har emellertid gällt förra Frp-ledaren Carl I. Hagen, som kandiderar som borgmästare. I en kampanj kantad av felsägelser och medialt tacksamma utspel (som t.ex. att utredningen kring Utøya-händelserna lika gärna kunde avslutas eftersom gärningsmannen hade hittats) har dock den sittande borgmästaren Fabian Stang (H) stärkt sitt kandidatur mycket p.g.a. hans handtering av den nationella tragedin.

Trondheim brukar framställas som det ”röd-gröna utställningsfönstret” eftersom de röd-gröna partierna (Ap, SV og Sp) ingick ett samarbete där i 2003, två år före den röd-gröna regeringen. Kommunstyrelsens ordförande Rita Ottervik har kommit under press under valperioden, bland annat då man bröt sitt vallöfte om att inte bygga vägtullar (dessutom fick hon kritik för deras placering, eftersom de slår olika mot olika stadsdelar). Bara Frp och högerpartiet Demokratene vil lägga ner vägtullarna igen, eftersom staten numera bygger vägar under förutsättning av lokal ”brukarbetalning”, men vägtullmotståndet har fått det potensiella borgerliga samarbetet att krackelera. Senaste mätningarna visade röd-grön majoritet igen (med 37-30 och 39-28 i Adresseavisen och Klassekampen).

Tromsø kan bli den tredje staden i Norge med et byrådssystem. Kampen står här mellan Magnar Nilssen (Ap) och Jens Johan Hjort (H) om att bli byrådsleder. Opinionsmätningarna har sprikat, särskilt efter 22 juli, och osäkerheten kring vilket block är ganska stor. Nordlys’ senaste mätning visade att de borgerliga samarbetspartners Frp, Høyre och Venstre tillsammans skulle få 22 av 43 mandat, alltså majoritet. Lokal parlamentarism var det majoritet för redan 2007, men positiva Ap fick bita sig i tungan och rösta nej för att kunna få stöd av motståndarna SV och Rødt för sin politik.

Skedsmo är en socialdemokratisk kommun med lång historia. I 101 år har kommunstyrelsens ordförande varit socialdemokrat, det vill säga enda sedan 1910. Kommunen ligger i Akershus, på pendlingsavstånd till Oslo (ungefär som Huddinge och Salem) och centralort är Lillestrøm. Enligt Romerikes Blads senaste mätning får Høyre och Frp (det så kallade blå-blåa alternativet) 23 av 47 mandat och kan ta över kommunledningen med stöd av lokala listan Folkets Røst. Kedjan av Ap-kommunalråd kan alltså brytas här, vid Øystein Kåre Beyer (deras nuvarande kandidat). M.a.o. är Skedsmo en av thrillerkommunerna valnatten.

Även i Bodø (fylket Nordlands största stad) sitter det ett socialdemokratiskt kommunalråd med en röd-grön majoritet i ryggen. Enligt Avisa Nordlands senaste mätning har majoriteten nu blivit en knapp minoritet (19-20) som mycket väl kan betyda ett byte av kommunalråd. I så fall ligger Frp bra till att få den posten (det skulle i så fall bli Tom Cato Karlsen). Också det en spännande kommun, mao.

Hamar är också spännande. Kommunalrådet är Einar Busterud (från By- og bydelista), och kommunen är den största som har ett kommunalråd från en lokal lista. BBL bildades 1991 som en följd av folkligt motstånd mot att slå samman Hamar och Vang kommuner samt att bygga en ny stor väg genom stadens centrum. I genomsnittet av alla opinionsmätningar i september är BBL största partiet i Hamar, till och med större än Arbeiderpartiet. Busterud avgår som kommunalråd efter valet men hans efterträdare kan mycket väl bli nästa kommunalråd och fortsätta BBL-kedjan. Framgångssagan fortsätter alltså.

I pollofpolls egna genomsnittsmätning för september månad så kommer de 100 största kommunerna ut med följande majoriteter:

Rött (Arbeiderpartiet) (4 kommuner)
Röd-rött (Ap, SV och Rødt) (10)
Röd-grönt/röd-rött-grönt (Ap, SV, Sp och Rødt) (19)
Blått (Høyre) (6)
Blå-blått (Høyre och Frp) (19)
Borgerligt/blå-blå-grönt (Høyre, Frp, KrF og Venstre) (36)
Andra (ingen klar majoritet) (7)

och med mer detaljerade uppgifter:

Röda kommuner: Sarpsborg, Vefsn, Verdal och Vestre Toten
Röd-röda kommuner: Alta, Bodø, Fet, Halden, Kristiansund, Levanger, Namsos, Rana, Tromsø och Trondheim
Röd-gröna kommuner: Elverum, Førde, Gjøvik, Kongsberg, Lillehammer, Malvik, Melhus, Modum, Nes i Akershus, Orkdal, Ringsaker, Rælingen, Skien, Stange, Steinkjer, Stjørdal, Voss, Østre Toten och Ås
Blåa kommuner: Asker, Bærum, Haugesund, Lier, Oppegård och Sandefjord
Blå-blåa kommuner: Askøy, Bergen, Bømlo, Drammen, Eigersund, Fjell, Klepp, Nittedal, Nøtterøy, Os i Hordaland, Rygge, Røyken, Sandnes, Ski, Sola, Stavanger, Sørum, Tønsberg och Ullensaker
Helborgerliga kommuner: Arendal, Askim, Aurskog-Høland, Bamble, Eidsberg, Eidsvoll, Flora, Fredrikstad, Frogn, Grimstad, Harstad, Hå, Karmøy, Kristiansand, Kvinnherad, Larvik, Lenvik, Lindås, Mandal, Molde, Moss, Nannestad, Narvik, Nedre Eiker, Nesodden, Oslo, Ringerike, Skedsmo, Stokke, Stord, Strand, Time, Vennesla, Vestby, Øvre Eiker och Ålesund

Klockan 21 i kväll kommer de första prognoserna ut i medierna. Då stänger röstlokalerna också, och resultaten sänds in till Statistisk sentralbyrå i Oslo, som sedan publicerar dom. Först då kan den riktiga valvakan ta till. Det blir väldans spännande.