Orimligt tvivel och upprörande frianden – mordet i Haninge


”Ett annat färskt och särskilt upprörande exempel är den unge man som i tingsrätten fälldes för det bestialiska beställningsmordet på en fyrabarnsmamma i Handen och fick livstids fängelse. Han friades dock senare av en enig Hovrätt” skriver f d kriminalinspektör Anders Bergstedt i en artikel på Newsmill. Artikeln kommenterade jag i en annan post, men nu bestämde jag mig för att titta närmare på det ”särskilt upprörande” exempel som Bergstedt nämner. Är det verkligen upprörande att den unge mannen, född 1988, friades?

Södertörns tingsrätt dömde (B 9261-10) 15 juni i år H.G. för mord. Straffet fastställdes till livstids fängelse.

(Posten blev en aning längre än vad jag hade förväntat. Därför kör jag en sammanfattning här ovan, så kan de som vill läsa alla detaljerna bara scrolla vidare längre ner.)

Sammanfattning: Tingsrätten avvisade den tilltalades historia enbart av den anledningen att a) den kom sent i förundersökningsstadiet, b) vissa uppgifter om mobiltelefoner inte gillades av rätten och c) att tingsrätten inte litat på att den tilltalade och hans ”gärningsman” kört från Sätra till Haninge på under 26 minuter. Enligt min mening så var tingsrätten för snabb med att avvisa hans berättelse utan att rent faktiskt bedöma de konkreta delarna av den.

Tingsrätten tyckte dock inte att barnens vittnesmål talade mot att den tilltalade var mördaren, trots att ingen av dom rent faktiskt kunde ge ett signalement som stämde. Både klädesfärgen och hårfärgen var olika. Detta fäste tingsrätten ingen vikt vid, trots att barnen som var närvarande, de enda vittnena till gärningen var 14, 10 och 6 år. Enligt min mening borde tingsrätten möjligtvis ha fäst större vikt vid deras berättelse.

Ordföranden i rätten lämnade å sin sida en skiljaktig mening och ville fria mannen. I hans resonnemang ingick bl.a. att eftersom inte DNA kan tidsbestämmas kan det inte konstateras att den tilltalade avsatte DNA:t då mordet ägde rum. Flera av uppgifterna är besvärande eller mycket besvärande för den tilltalade, men berättelsen är ändå inte helt osannolik. Enligt min mening kunde bl.a. inte tidskontrollen av bilfärden mellan Sätra och Haninge ha motbevisat H.G:s berättelse, eftersom man bara kört sträckan enligt hastighetsbegränsningen. Här gjorde tingsrätten fel, enligt min mening.

Hovrätten belyser på ett riktigt sätt de delar av berättelsen som inte är osannolika, nämligen narkotikaaffären och bilfärden. Men i centrala delar är berättelsen ändå mycket ofullständiga, eftersom den påstådda gärningsmannen aldrig har pekats ut av H.G. Men det är barnens vittnesmål som väger tyngst. Eftersom den lämnar fältet öppet för en alternativ gärningsman, så frias H.G.

På vissa hemsidor har det kriticerats att H.G. friades och att huvudmannen för brottet, E.A., nu fritt kan komma hem till Sverige. Både tingsrätt och hovrätt (till och med nämndemännen i tingsrätten) fann det inte bevisat att E.A. beställt mordet. Det fanns ingen säker bevisbild kring detta. Det ska också sägas att det nog spelar stor roll att E.A. mer eller mindre aldrig hörts om hans inblandning. Färden till Egypten är misstänkt, men enbart misstanke är ju inte tillräckligt för att fälla för anstiftan till mord.

Hela målet ligger i gränslandet mellan friande och fällande. H.G:s berättelse är väsentligen ofullständig och kan inte kontrolleras. Där går det helt enkelt inte att motbevisa historian. Delar av den syns också mycket väl vara en efterhandskonstruktion. Men det finns viss bevisning som stödjer hans berättelse, och barnens vittnesmål pekar också i en helt annan riktning. Den sedvanliga principen är dock fortsatt att fria hellre än att fälla.

Offret, S.S., sköts först tre gånger i huvudet i sin lägenhet innan gärningsmannen slog henne upprepade gånger i huvudet med pistolen, en Beretta-pistol. Detta skedde vid 09.00 den 24 juli 2010.

Åklagarens teori var att S.S. dödats på uppdrag av egyptiern E.A., som hon hade et barn tillsammans med. De två låg i en tvist om barnet då S.S. dödades. E.A. och H.G. hade kontakt vid ett antal tilfällen före mordet, både per telefon och fysiska möten. Vittnen styrkte att E.A. och H.G. träffat varandra vid minst två tilfällen. Efter mordet lämnade E.A. landet och åkte till Egypten. Han är fortfarande häktad i sin utevaro misstänkt för anstiftan till mordet på S.S.

Åklagaren lade också fram ett antal olika bevisföremål. Telefonlistor angav att E.A. och H.G. köpt varsin ny telefon 19 juni, fem dagar före mordet. De slutade också att användas samma dag som mordet ägde rum. Enligt trafikdata befann sig H.G. i området runt S.S:s bostad 08.30 morddagen. Fingeravtryck från H.G. hittades på en kartong med blu-ray-skivor som fanns i lägenheten. På ett par Biltema-hanskar som senare hittades i en soptunna fanns H.G:s DNA. På hanskarna anträffades blod från S.S. liksom krutslam, vilket starkt talar för att dom användes av den som höll i vapnet. Tillsammans med hanskarna hittades en Bring-jacka som också hade S.S:s blod på sig.

S.S. hade fyra barn, som alla sov i lägenheten då mordet skedde. En av barnens kompisar hade också sovit över där. Alla barnen utom ett hördes, och lämnade ungefär samma uppgifter om händelseförloppet när S.S. sköts, dvs omedelbart efter att hon öppnat ytterdörren. Ingen av barnen såg gärningsmannens ansikte, men väl hans hårfärg. Hårfärgen var blond, grå eller ljusgrå och mannen bar enligt två av barnen dessutom en mössa. Klädernas färg varierade mellan rött, blått och gulgrönt.

Enligt rätten bar mördaren den gröna Bring-jackan. Barnens berättelser om klädfärgen stämmer alltså inte med varken åklagarens eller rättens hypotes. H.G:s hårfärg var dessutom mycket mörk, och Bring-kepsen som hittades tillsammans med jackan var också mörk. De enda vittnena till mordet kunde alltså inte peka ut H.G. som gärningsman.

H.G:s flickväns dator kontrollerades efter mordet och det visade sig att någon gjort en rad sökningar på mord, olösta mord, en specifik pistol (dock inte mordvapnet) och vissa sidor om tekniska bevis. Rätten menade att H.G. gjort dessa sökningar.

H.G.:s förklaringar kom sent i utredningen och framför allt lämnades den vid tingsrättens huvudförhandling. Att H.G. och E.A. pratat tillsammans mycket och skaffat telefoner berodde på att de bedrev narkotikaförsäljning. E.A. hade då en skuld till H.G. på 80 000 kronor som E.A. inte betalat och som H.G. ville kräva in. Därför anlitade H.G. en indrivare, ”Adam”, som han kände från förr. Adam skulle skjuta E.A. i benet för att statuera ett exempel.

H.G. körde på morgonen från Sätra till Adams bostad där de hämtade vapnet och en ljuddämpare. Efter fem minuter åkte de till E.A:s bostad, men eftersom han inte var där åkte de vidare mot hans arbetsplats. E.A. ringdes upp och sa att han satt barnvakt hos S.S. Därför åkte H.G. och Adam dit. Adam tog då kartongen, Bring-jackan, kepsen och hanskarna. Adam skulle inte ha tagit hanskarna, och han torkade av kartongen som H.G. hade och som han skulle använda för att flytta tillsammans med flickvännen. Meningen var att slinka in utan att E.A. skulle märka misstanke. Adam gick så fram till porten och var borta en kort stund innan han kom tillbaka och de körde vidare.

På morddagen kopplades H.G:s telefon upp mot två olika master, en i Sätra 08.04 och en i Haninge 08.30. Det skulle därför ha tagit 26 minuter att åka från H.G:s bostad till S.S., medräknat stoppet hos Adam. Tingsrätten kallade dessa uppgifter för osanna, eftersom polisen kört sträckan på 27 minuter. Dock inom hastighetsbegränsningen, vilket H.G. inte hade gjort.

Att H.G. först berättade sin historia vid huvudförhandlingen, gör att domstolen betraktar hans vittnesmål som en ren efterhandskonstruktion. Tillsammans med tidskontrollen och det att rätten inte överbevisats om varför E.A. och H.G. köpte nya mobiltelefoner, gjorde det att rätten helt förkastade H.G:s berättelse.

Att barnen berättade uppgifter som inte stämmer med åklagarens teori, eller för den skull med H.G:s uppgifter, bryr sig dock inte domstolen om. ”Någon slutsats av detta kan inte dras”, säger man. Slutsatsen blir ändå att ”Iakttagelserna motbevisar inte (min uthävning) teorin att H.G. är gärningsman.” Detta trots att inga av vittnesmålen egentligen stämmer med H.G:s utseende. Hur går detta ihop?

En mängd besvärande uppgifter för H.G., en ren indiciekedja, är bakgrunden för den fällande domen. Huvudtyngden tycks vara på det att H.G. lämnat en berättelse sent i förundersökningsstadiet, och att barnens uppgifter inte stjälper åtalet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: