Reflektioner den 20 augusti


I dag om två artiklar från Newsmill.

Först till Magnus Jacobssons artikel ”Kristdemokratin måste bejaka sina konservativa väljare”, där han förklarar sin vision för hur KD ska agera i framtiden.

”Liberaler och socialister vill gärna skrota kungahuset, men man glömmer att monarkin bär på ett djupt historiskt arv som visar att Sverige har utvecklat vårt statsskick i samspel mellan kungahus och medborgare under nästan 1000 år.”

Jacobsson skriver bland annat att kungahuset fyller en funktion i dagens Sverige och att republikaner, eller ”liberaler och socialister” som han säger, helt glömmer den tradition och det kulturarv som ligger i monarkin. Men diskussionen om monarki och republik handlar om mer än bara tradition och kulturarv, och här fyller liberaler och socialister sitt syfte. Man ställer frågetecken bakom dessa accepterade institutioner. Vari ligger demokratiaspekten i ett system där rollen som statschef går i arv från föräldrar till barn, till exempel. Detta diskuteras inte av konservatister, där traditionen trumfar allt.

Jacobsson anser i sin artikel ”att bara förändra för förändringens egen skull” inte är bra. Men att vägra förändra för traditionens skull, är väl heller inte särskilt bra. Även om just det är Jacobssons åsikt som framstår i artikeln.

Vidare nämner Jacobsson att liberaler och socialister gärna vill ”avskaffa kyrkan och all religiositet” och att människor med en trygg tro ”ofta möter livets svårigheter med en förtröstan om att det finns något mer än det materiella som ger mening åt tillvaron”. Det må väl vara så.
Men blir allting meningslöst utan att tro på en högre makt och utan att tro att allt i världen skapats av en varelse eller form? Vem har det egentligen bäst?
Dom allra flesta, även liberaler och socialister är väl i mångt och mycket överens om att alla har frihet att välja vad man själva ska tro på. Religionsfriheten är en mänsklig rättighet. Men friheten innebär även friheten från religion, vilket konservativa inte alltid har varit särskilt intresserade av. Jämför med andra europeiska länders kristenkonservativa partier. Jämför med Lautsi-fallet där italienska konservativa inte hade något emot att placera krucifix i skolorna för att understryka kyrkans och religionens plats i samhället. Utan tanke på dom som inte tillhörde den religionen.

”Liberaler och socialister vill gärna begränsa familjens betydelse till förmån för en individualisering av samhället”, skriver Jacobsson också. Frågan är bara vilken form för familj som åsyftas. Rätten att välja själv hur familjen ska se ut, eller definiera familj till enbart att gälla kärnfamiljen. Konservativa har traditionellt haft svårt att acceptera både familjebildningar som sett annorlunda ut än kärnfamiljen, och inte minst haft svårt att acceptera andra former för sexualitet än den traditionellt heterosexuella.

”Liberaler och socialister vill gärna styra och ställa i människors liv, men man glömmer att alla personer har en egen inre kompass som hjälper människor att välja mellan det som är rätt och det som är fel.”

Men hos alla människor är inte alltid denna inre kompass tydlig. Social ingenjörskonst, som Jacobsson tar upp och avfärdar som ”sällan mötande de behov som faktiskt finns”, har däremot i hög grad ett utjämningssyfte. Se till att skillnader som uppstått i samhället ändå kan ge människor lika möjlighet att ta viktiga val. Detta tycker Jacobsson själv tydligen är mycket viktigt, eftersom det är hans förslag till vad KD ska driva med i framtiden. Alltså ”utveckla sin vardag utifrån sina egna förutsättningar”. Vilket är skrämmande likt målsättningen till de liberaler, inklusive mig själv, som Magnus Jacobsson uppenbarligen vill distansera sig ifrån.
De sociala och ekonomiska förutsättningarna från föräldrar och uppväxt vill dock kvarstå mer eller mindre oförändrade utan något inslag av den sociala ingenjörskonsten som Jacobsson kriticerar.

Anders Bergstedt, pensionerad kriminalinspektör, har också en artikel i ämnet beviskrav, nämligen ”Orimliga beviskrav leder till absurda frikännanden”.

Som den juridikstudent jag är kan jag inte annat än förvånas över dessa absurda frikännanden som Bergstedt tar upp. En holländsk lastbilschaufför frikändes från att ha smugglat 150 kilo hasch in i Sverige. Bergstedt ville se en fällande dom, och kommer med det häpnadsväckande yttrandet ”Skall det i Sverige vara fritt fram för smuggling som sker utan kurirernas vetskap?” Av en f.d. kriminalinspektör borde man kunna begära mer insikt om uppsåt och oaktsamhet. Naturligtvis skall det inte vara olagligt. Men det oroväckande att en polistjänsteman, förvisso pensionerad, förfäktar dessa åsikter.

Andra exempel som tas upp är mordfall, som det ”särskilt upprörande” exemplet med mannen från Handen som friades från anklagelser om beställningsmord. Redan tingsrättens dom var ju uppseendeväckande i det att juristen i rätten ville fria men blev nedröstad av majoriteten. Att ordföranden dessutom skrev en reservation på hela fyra sidor är heller inte särskilt vanligt. Eller vad sägs om ”den hemvårdaren som fick resning och frikändes från mord efter åtta år i fängelse”. Alltså Joy Rahman. Han ville tydligen Bergstedt sett sitta av hela sitt livstidsstraff. Annat kan väl inte utläsas av artikeln? Att ”det blir svårare i de fall där man inte hittat kropparna” är ju också självklart. Det handlar om att åklagaren måste bevisa bortom rimligt tvivel att A tagit livet av B. Som ju kan vara svårt att bevisa om det inte finns några objektiva bevis för att B är död. Eller på vilket sätt B dödats. Eller vilket vapen som B dödats med.

Thomas Quick nämns även av Bergstedt. Fallet Therese är väl något av ett klassiskt fall på just det resonnement om A och B jag för. Ingen kropp, inget vapen och inga dödliga skador. Inga objektiva bevis för att mord skett, och inga subjektiva vittnesmål heller. Hur kan man då döma för mord? Man undrar om denna elementära bevisning är den ”bevisning in absurdum” som man numera kräver, enligt Bergstedt. Men som det också kommenteras på Newsmill, antal utredningar mot polistjänstemän som leder till åtal är lågt. Väldigt lågt. Man undrar om Bergstedt accepterar den ”bevisning in absurdum” som ofta måste till i dessa fall för att ens väcka åtal.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: