Archive for augusti, 2011

Orimligt tvivel och upprörande frianden – mordet i Haninge

24 augusti 2011

”Ett annat färskt och särskilt upprörande exempel är den unge man som i tingsrätten fälldes för det bestialiska beställningsmordet på en fyrabarnsmamma i Handen och fick livstids fängelse. Han friades dock senare av en enig Hovrätt” skriver f d kriminalinspektör Anders Bergstedt i en artikel på Newsmill. Artikeln kommenterade jag i en annan post, men nu bestämde jag mig för att titta närmare på det ”särskilt upprörande” exempel som Bergstedt nämner. Är det verkligen upprörande att den unge mannen, född 1988, friades?

Södertörns tingsrätt dömde (B 9261-10) 15 juni i år H.G. för mord. Straffet fastställdes till livstids fängelse.

(Posten blev en aning längre än vad jag hade förväntat. Därför kör jag en sammanfattning här ovan, så kan de som vill läsa alla detaljerna bara scrolla vidare längre ner.)

Sammanfattning: Tingsrätten avvisade den tilltalades historia enbart av den anledningen att a) den kom sent i förundersökningsstadiet, b) vissa uppgifter om mobiltelefoner inte gillades av rätten och c) att tingsrätten inte litat på att den tilltalade och hans ”gärningsman” kört från Sätra till Haninge på under 26 minuter. Enligt min mening så var tingsrätten för snabb med att avvisa hans berättelse utan att rent faktiskt bedöma de konkreta delarna av den.

Tingsrätten tyckte dock inte att barnens vittnesmål talade mot att den tilltalade var mördaren, trots att ingen av dom rent faktiskt kunde ge ett signalement som stämde. Både klädesfärgen och hårfärgen var olika. Detta fäste tingsrätten ingen vikt vid, trots att barnen som var närvarande, de enda vittnena till gärningen var 14, 10 och 6 år. Enligt min mening borde tingsrätten möjligtvis ha fäst större vikt vid deras berättelse.

Ordföranden i rätten lämnade å sin sida en skiljaktig mening och ville fria mannen. I hans resonnemang ingick bl.a. att eftersom inte DNA kan tidsbestämmas kan det inte konstateras att den tilltalade avsatte DNA:t då mordet ägde rum. Flera av uppgifterna är besvärande eller mycket besvärande för den tilltalade, men berättelsen är ändå inte helt osannolik. Enligt min mening kunde bl.a. inte tidskontrollen av bilfärden mellan Sätra och Haninge ha motbevisat H.G:s berättelse, eftersom man bara kört sträckan enligt hastighetsbegränsningen. Här gjorde tingsrätten fel, enligt min mening.

Hovrätten belyser på ett riktigt sätt de delar av berättelsen som inte är osannolika, nämligen narkotikaaffären och bilfärden. Men i centrala delar är berättelsen ändå mycket ofullständiga, eftersom den påstådda gärningsmannen aldrig har pekats ut av H.G. Men det är barnens vittnesmål som väger tyngst. Eftersom den lämnar fältet öppet för en alternativ gärningsman, så frias H.G.

På vissa hemsidor har det kriticerats att H.G. friades och att huvudmannen för brottet, E.A., nu fritt kan komma hem till Sverige. Både tingsrätt och hovrätt (till och med nämndemännen i tingsrätten) fann det inte bevisat att E.A. beställt mordet. Det fanns ingen säker bevisbild kring detta. Det ska också sägas att det nog spelar stor roll att E.A. mer eller mindre aldrig hörts om hans inblandning. Färden till Egypten är misstänkt, men enbart misstanke är ju inte tillräckligt för att fälla för anstiftan till mord.

Hela målet ligger i gränslandet mellan friande och fällande. H.G:s berättelse är väsentligen ofullständig och kan inte kontrolleras. Där går det helt enkelt inte att motbevisa historian. Delar av den syns också mycket väl vara en efterhandskonstruktion. Men det finns viss bevisning som stödjer hans berättelse, och barnens vittnesmål pekar också i en helt annan riktning. Den sedvanliga principen är dock fortsatt att fria hellre än att fälla.

Offret, S.S., sköts först tre gånger i huvudet i sin lägenhet innan gärningsmannen slog henne upprepade gånger i huvudet med pistolen, en Beretta-pistol. Detta skedde vid 09.00 den 24 juli 2010.

Åklagarens teori var att S.S. dödats på uppdrag av egyptiern E.A., som hon hade et barn tillsammans med. De två låg i en tvist om barnet då S.S. dödades. E.A. och H.G. hade kontakt vid ett antal tilfällen före mordet, både per telefon och fysiska möten. Vittnen styrkte att E.A. och H.G. träffat varandra vid minst två tilfällen. Efter mordet lämnade E.A. landet och åkte till Egypten. Han är fortfarande häktad i sin utevaro misstänkt för anstiftan till mordet på S.S.

Åklagaren lade också fram ett antal olika bevisföremål. Telefonlistor angav att E.A. och H.G. köpt varsin ny telefon 19 juni, fem dagar före mordet. De slutade också att användas samma dag som mordet ägde rum. Enligt trafikdata befann sig H.G. i området runt S.S:s bostad 08.30 morddagen. Fingeravtryck från H.G. hittades på en kartong med blu-ray-skivor som fanns i lägenheten. På ett par Biltema-hanskar som senare hittades i en soptunna fanns H.G:s DNA. På hanskarna anträffades blod från S.S. liksom krutslam, vilket starkt talar för att dom användes av den som höll i vapnet. Tillsammans med hanskarna hittades en Bring-jacka som också hade S.S:s blod på sig.

S.S. hade fyra barn, som alla sov i lägenheten då mordet skedde. En av barnens kompisar hade också sovit över där. Alla barnen utom ett hördes, och lämnade ungefär samma uppgifter om händelseförloppet när S.S. sköts, dvs omedelbart efter att hon öppnat ytterdörren. Ingen av barnen såg gärningsmannens ansikte, men väl hans hårfärg. Hårfärgen var blond, grå eller ljusgrå och mannen bar enligt två av barnen dessutom en mössa. Klädernas färg varierade mellan rött, blått och gulgrönt.

Enligt rätten bar mördaren den gröna Bring-jackan. Barnens berättelser om klädfärgen stämmer alltså inte med varken åklagarens eller rättens hypotes. H.G:s hårfärg var dessutom mycket mörk, och Bring-kepsen som hittades tillsammans med jackan var också mörk. De enda vittnena till mordet kunde alltså inte peka ut H.G. som gärningsman.

H.G:s flickväns dator kontrollerades efter mordet och det visade sig att någon gjort en rad sökningar på mord, olösta mord, en specifik pistol (dock inte mordvapnet) och vissa sidor om tekniska bevis. Rätten menade att H.G. gjort dessa sökningar.

H.G.:s förklaringar kom sent i utredningen och framför allt lämnades den vid tingsrättens huvudförhandling. Att H.G. och E.A. pratat tillsammans mycket och skaffat telefoner berodde på att de bedrev narkotikaförsäljning. E.A. hade då en skuld till H.G. på 80 000 kronor som E.A. inte betalat och som H.G. ville kräva in. Därför anlitade H.G. en indrivare, ”Adam”, som han kände från förr. Adam skulle skjuta E.A. i benet för att statuera ett exempel.

H.G. körde på morgonen från Sätra till Adams bostad där de hämtade vapnet och en ljuddämpare. Efter fem minuter åkte de till E.A:s bostad, men eftersom han inte var där åkte de vidare mot hans arbetsplats. E.A. ringdes upp och sa att han satt barnvakt hos S.S. Därför åkte H.G. och Adam dit. Adam tog då kartongen, Bring-jackan, kepsen och hanskarna. Adam skulle inte ha tagit hanskarna, och han torkade av kartongen som H.G. hade och som han skulle använda för att flytta tillsammans med flickvännen. Meningen var att slinka in utan att E.A. skulle märka misstanke. Adam gick så fram till porten och var borta en kort stund innan han kom tillbaka och de körde vidare.

På morddagen kopplades H.G:s telefon upp mot två olika master, en i Sätra 08.04 och en i Haninge 08.30. Det skulle därför ha tagit 26 minuter att åka från H.G:s bostad till S.S., medräknat stoppet hos Adam. Tingsrätten kallade dessa uppgifter för osanna, eftersom polisen kört sträckan på 27 minuter. Dock inom hastighetsbegränsningen, vilket H.G. inte hade gjort.

Att H.G. först berättade sin historia vid huvudförhandlingen, gör att domstolen betraktar hans vittnesmål som en ren efterhandskonstruktion. Tillsammans med tidskontrollen och det att rätten inte överbevisats om varför E.A. och H.G. köpte nya mobiltelefoner, gjorde det att rätten helt förkastade H.G:s berättelse.

Att barnen berättade uppgifter som inte stämmer med åklagarens teori, eller för den skull med H.G:s uppgifter, bryr sig dock inte domstolen om. ”Någon slutsats av detta kan inte dras”, säger man. Slutsatsen blir ändå att ”Iakttagelserna motbevisar inte (min uthävning) teorin att H.G. är gärningsman.” Detta trots att inga av vittnesmålen egentligen stämmer med H.G:s utseende. Hur går detta ihop?

En mängd besvärande uppgifter för H.G., en ren indiciekedja, är bakgrunden för den fällande domen. Huvudtyngden tycks vara på det att H.G. lämnat en berättelse sent i förundersökningsstadiet, och att barnens uppgifter inte stjälper åtalet.

Reflektioner den 20 augusti

21 augusti 2011

I dag om två artiklar från Newsmill.

Först till Magnus Jacobssons artikel ”Kristdemokratin måste bejaka sina konservativa väljare”, där han förklarar sin vision för hur KD ska agera i framtiden.

”Liberaler och socialister vill gärna skrota kungahuset, men man glömmer att monarkin bär på ett djupt historiskt arv som visar att Sverige har utvecklat vårt statsskick i samspel mellan kungahus och medborgare under nästan 1000 år.”

Jacobsson skriver bland annat att kungahuset fyller en funktion i dagens Sverige och att republikaner, eller ”liberaler och socialister” som han säger, helt glömmer den tradition och det kulturarv som ligger i monarkin. Men diskussionen om monarki och republik handlar om mer än bara tradition och kulturarv, och här fyller liberaler och socialister sitt syfte. Man ställer frågetecken bakom dessa accepterade institutioner. Vari ligger demokratiaspekten i ett system där rollen som statschef går i arv från föräldrar till barn, till exempel. Detta diskuteras inte av konservatister, där traditionen trumfar allt.

Jacobsson anser i sin artikel ”att bara förändra för förändringens egen skull” inte är bra. Men att vägra förändra för traditionens skull, är väl heller inte särskilt bra. Även om just det är Jacobssons åsikt som framstår i artikeln.

Vidare nämner Jacobsson att liberaler och socialister gärna vill ”avskaffa kyrkan och all religiositet” och att människor med en trygg tro ”ofta möter livets svårigheter med en förtröstan om att det finns något mer än det materiella som ger mening åt tillvaron”. Det må väl vara så.
Men blir allting meningslöst utan att tro på en högre makt och utan att tro att allt i världen skapats av en varelse eller form? Vem har det egentligen bäst?
Dom allra flesta, även liberaler och socialister är väl i mångt och mycket överens om att alla har frihet att välja vad man själva ska tro på. Religionsfriheten är en mänsklig rättighet. Men friheten innebär även friheten från religion, vilket konservativa inte alltid har varit särskilt intresserade av. Jämför med andra europeiska länders kristenkonservativa partier. Jämför med Lautsi-fallet där italienska konservativa inte hade något emot att placera krucifix i skolorna för att understryka kyrkans och religionens plats i samhället. Utan tanke på dom som inte tillhörde den religionen.

”Liberaler och socialister vill gärna begränsa familjens betydelse till förmån för en individualisering av samhället”, skriver Jacobsson också. Frågan är bara vilken form för familj som åsyftas. Rätten att välja själv hur familjen ska se ut, eller definiera familj till enbart att gälla kärnfamiljen. Konservativa har traditionellt haft svårt att acceptera både familjebildningar som sett annorlunda ut än kärnfamiljen, och inte minst haft svårt att acceptera andra former för sexualitet än den traditionellt heterosexuella.

”Liberaler och socialister vill gärna styra och ställa i människors liv, men man glömmer att alla personer har en egen inre kompass som hjälper människor att välja mellan det som är rätt och det som är fel.”

Men hos alla människor är inte alltid denna inre kompass tydlig. Social ingenjörskonst, som Jacobsson tar upp och avfärdar som ”sällan mötande de behov som faktiskt finns”, har däremot i hög grad ett utjämningssyfte. Se till att skillnader som uppstått i samhället ändå kan ge människor lika möjlighet att ta viktiga val. Detta tycker Jacobsson själv tydligen är mycket viktigt, eftersom det är hans förslag till vad KD ska driva med i framtiden. Alltså ”utveckla sin vardag utifrån sina egna förutsättningar”. Vilket är skrämmande likt målsättningen till de liberaler, inklusive mig själv, som Magnus Jacobsson uppenbarligen vill distansera sig ifrån.
De sociala och ekonomiska förutsättningarna från föräldrar och uppväxt vill dock kvarstå mer eller mindre oförändrade utan något inslag av den sociala ingenjörskonsten som Jacobsson kriticerar.

Anders Bergstedt, pensionerad kriminalinspektör, har också en artikel i ämnet beviskrav, nämligen ”Orimliga beviskrav leder till absurda frikännanden”.

Som den juridikstudent jag är kan jag inte annat än förvånas över dessa absurda frikännanden som Bergstedt tar upp. En holländsk lastbilschaufför frikändes från att ha smugglat 150 kilo hasch in i Sverige. Bergstedt ville se en fällande dom, och kommer med det häpnadsväckande yttrandet ”Skall det i Sverige vara fritt fram för smuggling som sker utan kurirernas vetskap?” Av en f.d. kriminalinspektör borde man kunna begära mer insikt om uppsåt och oaktsamhet. Naturligtvis skall det inte vara olagligt. Men det oroväckande att en polistjänsteman, förvisso pensionerad, förfäktar dessa åsikter.

Andra exempel som tas upp är mordfall, som det ”särskilt upprörande” exemplet med mannen från Handen som friades från anklagelser om beställningsmord. Redan tingsrättens dom var ju uppseendeväckande i det att juristen i rätten ville fria men blev nedröstad av majoriteten. Att ordföranden dessutom skrev en reservation på hela fyra sidor är heller inte särskilt vanligt. Eller vad sägs om ”den hemvårdaren som fick resning och frikändes från mord efter åtta år i fängelse”. Alltså Joy Rahman. Han ville tydligen Bergstedt sett sitta av hela sitt livstidsstraff. Annat kan väl inte utläsas av artikeln? Att ”det blir svårare i de fall där man inte hittat kropparna” är ju också självklart. Det handlar om att åklagaren måste bevisa bortom rimligt tvivel att A tagit livet av B. Som ju kan vara svårt att bevisa om det inte finns några objektiva bevis för att B är död. Eller på vilket sätt B dödats. Eller vilket vapen som B dödats med.

Thomas Quick nämns även av Bergstedt. Fallet Therese är väl något av ett klassiskt fall på just det resonnement om A och B jag för. Ingen kropp, inget vapen och inga dödliga skador. Inga objektiva bevis för att mord skett, och inga subjektiva vittnesmål heller. Hur kan man då döma för mord? Man undrar om denna elementära bevisning är den ”bevisning in absurdum” som man numera kräver, enligt Bergstedt. Men som det också kommenteras på Newsmill, antal utredningar mot polistjänstemän som leder till åtal är lågt. Väldigt lågt. Man undrar om Bergstedt accepterar den ”bevisning in absurdum” som ofta måste till i dessa fall för att ens väcka åtal.

Lite skäll mot Statens Järnvägar

5 augusti 2011

SJ får nu kritik för att man avvisade en 11-årig flicka som saknade biljett, från ett tåg i Kumla. DN skriver att en YouGov-undersökning placerar SJ på 25. plats i en mätning av förtroendet för olika resebolag. Enbart Ryanair är sämre. Det säger inte lite.

Personligen har jag inget emot SJ. Men när jag nyligen reste från Storlien i Jämtland ner till Stockholm, blev jag smått förvånad. Jag åkte nattåg, och tidigare (senast för två år sedan) har det varit möjligt att ligga kvar i vagnen i 1,5 timme efter ankomsten i Stockholm. För att få lite mera sömn och en bättre start på dagen. Fast uppenbarligen har det blivit nya tider, för klockan fem om morgonen väcktes vi i Märsta, norr om Stockholm. Det visade sig nämligen att tåget, som ankom Stockholm 05.30, omedelbart skulle gå vidare till Skövde och Göteborg 05.35. Vad fanns då att göra i Stockholm, klockan halv sex om morgonen? Stort sett ingenting förutom att sitta och äta en frukost på Centralstationen, förstås. (Sedan kanske jag inte ska nämna frukostserveringen på returresan, eftersom den återigen var obefintlig…)

Inte allt i järnvägs-Sverige är SJ:s fel. I just mitt fall anser jag det vara dålig service, eftersom SJ anmäler sina avgångar och styr kvalitén på utbudet ombord på tåget. Risken är ju däremot stor för att SJ får skäll även för saker som de inte ansvarar för. 1993 styckades infrastrukturdelen av dåvarande SJ ut och blev Banverket. I dag heter myndigheten Trafikverket, men har fortfarande ansvar för det löpande underhållet på rälsen och signalsystemen. Men när människor reser med SJ, är det kanske inte alltid enkelt att skilja på vem som ansvarar för ett fel. Men eftersom SJ är den som kör tågen, blir det nästan naturligt att SJ får skället. Även om det på inget sätt är naturligt.

S backar om ambassaderna

2 augusti 2011

DN

”Oppositionen tvingade i höstas fram en besparing på regeringskansliet på 300 miljoner kronor per år. Enligt S-ledaren Håkan Juholt var man inte beredd på att regeringen då skulle välja att lägga ner ambassader.”

”– När en majoritet i riksdagen skar på anslaget var det för att regeringskansliet i Stockholm hade vuxit stort, dramatiskt. Vi sade hela tiden att vi var beredda att i stället att använda pengarna till ambassader och konsulat, säger han.”

Nu vill jag inte vara en glädjesdödare, men Juholt har uppenbarligen svängt (vilket han anser är en ”är en hårddragen beskrivning”). Och Reinfeldt har uppenbarligen vunnit. Hela tiden har ju regeringen vägrat skära ner på Regeringskansliet och istället skärt ner på UD, en strategi för att få oppositionen att vekna. Något som S uppenbarligen gjorde här och nu. Men det betyder också att det första beslutet som riksdagen tog efter valet 2010, nu mer eller mindre har rivits upp.

Nu kommer förmodligen inga nedskärningar att göras alls. Det enda som återstår att fråga nu är följande: Överser Juholt detta, eller kommer han att påpeka det ena eller det andra?