Archive for juni, 2011

Framtidens lotteriregler – fritt fram för utländska bolag?

22 juni 2011

Svea hovrätt menar i en dom i dag att Anders Gerdin och Otto Sjöberg, f d chefredaktörer på Expressen respektive Aftonbladet, inte bröt mot lotterilagen när dom publicerade reklam för utländska spelbolag. Tingsrätten menade att så var fallet, hovrätten river nu upp beslutet.

I en tidigare post kommenterade jag EU-domstolens förhandsbesked, som hovrätten inhämtade, och som kom för nästan exakt ett år sedan. Enligt EU-domstolen finns det i sig självt inget hinder mot att förbjuda viss spelbolagsreklam, förutsatt att reklamförbudet har i syfte att främja folkhälsa (mao motarbeta spelmissbruk). Problemet, enligt EU-domstolen, är att reglerna är olika mellan svenska och utländska företag. Numera finns inga straff för olaglig spelreklam för svenska bolag, men för utländska bolag finns ett straffbud. Som Sjöberg och Gerdin dömdes enligt.

Hovrätten konstaterar samma sak, att eftersom reglerna är olika diskriminerar dom mellan EU-staterna. Straffbestämmelsen funkar inte, menar hovrätten, och ogillar åtalet. ”Nu väntar en viktig diskussion om svensk lagstiftning. Den här domen ger oss stöd framåt i det arbetet”, säger Aftonbladets nuvarande chefredaktör Jan Helin. Och han har rätt, för när en lag inte längre kan tillämpas utan att det strider mot EU-reglerna så finns ingen anledning att ha kvar den. Dom flesta departement verkar någon gång ha tagit fram lagändringar, men förmodligen har frågan redan hamnat på socialminister Göran Hägglunds bord. Nu finns förmodligen bara två alternativ:

  • Avskaffa hela straffsystemet för lotterireklam. Argument för vill vara att om man en gång har tillåtit en del av reklamen, vill det naturligtvis vara enklast att bara avskaffa den andra. I förlängningen av ett avskaffande av förbuden vill det förmodligen diskuteras vilken ställning spelmonopolet har i samhället. Om det är olagligt att spela på utländska spelbolag, men tillåtet att reklamera för dom, undermineras ju hela monopolets existensberättigande. Frågan är bara hur många som vill se en oreglerad spelmarknad.
  • Inför straffsystem för inhemsk reklam igen. Detta är ju raka motsatsen, att all spelreklam blir förbjuden. Utom för Svenska Spel, eftersom deras verksamhet är tillåten i Sverige. Det politiska målet att försöka radera allt spelmissbruk vill kunna dras in i det här skedet, i och med att ett legaliserande vill öppna dörren för andra aktörer vars syften möjligtvis är andra än Svenska Spels. För dom som förordar helförbud kan också EU-domstolens faktiska slutsatser användas. Domstolen sa ju att det var tillåtet att förbjuda spelreklam för bolag som bedriver vinstdrivande verksamhet, inte att hela systemet med spelreklamsförbud strider mot EU-rätten.

Vad som kommer hända härnäst, vet väl bara regeringen. Eller kanske vet dom inte heller. Möjligtvis vill man invänta HD, även om EU-domstolen var så klar att det vill vara praktiskt taget omöjligt att överstyra EU-domstolen. Vilken linje som partierna i Riksdagen vill driva, det lär väl tiden också visa. Jag sållar mig ändå till skaran som anser att spelmarknaden bör förbli reglerad, och inte släppas fri.

Tvångsgifte kriminaliseras – igen

15 juni 2011

Göran Lambertz, fd JK och numera justitieråd i Högsta Domstolen, har gjort en utredning om tvångsäktenskap som pågår. Lambertz uttalar sig i dag före slutförandet av rapporten, och konstaterar att det nog blir en kriminalisering. En lösning som andra länder valt, exempelvis Norge och Danmark. I den nya norska (ej ikraftträdda) strafflagen är maxstraffet för tvångsäktenskap fängelse i sex år. Vilken straffskala som Lambertz slutligen kommer välja, är inte känt. Lambertz vill dessutom ta bort dispensregeln som ger omyndiga en möjlighet att gifta sig trots att dom inte fyllt 18 år. Den här regeln finns dock i Norge, och har inte tagits bort trots att tvångsäktenskap kriminaliserades där för inte så lång tid sedan.

Jag blickar däremot bakåt i historien, för när brottsbalken tillkom år 1962 fanns nämligen ett förbud mot tvångsäktenskap inskrivet. Brottet olaga giftermål fanns i 7 kap. 2 §. Huvudsakligen omfattades fall där en part gift sig med en sinnessjuk eller någon som inte hade rättslig handlingsförmåga. Dessutom fanns det en regel om att äktenskap på grundval av villfarelse eller svek kunde medföra straff, om den andra yrkat det i en äktenskapsrättegång. Och slutligen omfattades, i en bisats, tvångsgifte. Enligt 7 kap. 6 § begränsades dock antalet fall som kunde åtalas, eftersom äktenskapet varit tvungent att upplösas i domstol (”dömas till återgång”).

I SOU 1972:41 förordade regeringens utredare långtgående ändringar i giftermålsbalken (från 1920, i dag ersatt med äktenskapsbalken från 1987), bland annat språkliga. För en student i dag förtonar sig 1920 års språkliga dräkt som svårförståeligt, på gränsen till väldigt svårförståeligt. Utredaren föreslog att behålla olaga giftermål som brott, men p.g.a. att sinnessjukdom borttogs som äktenskapshinder och återgångsinstitutet ersattes med äktenskapsskillnad, fick bestämmelsen ändras drastiskt. Riksåklagaren ville avskaffa helt. Han ansåg att ”tiden var mogen” (prop. 1973:32, s. 266) och att det torde vara mycket sällsynt att bestämmelsen åberopades. ”Gärningar […] lär oftast ingå som ett led i ett annat kriminellt förfarande t.ex. bedrägeri”, menade RÅ.

Redan när BrB skulle skrivas ville dåvarande justitieministern Herman Kling ta bort brottet olaga giftermål, men då fick han böja sig för Lagrådet. Samma Lagråd hade dock inga invändningar tio år senare. När justitieminister Lennart Geijer presenterade sin proposition med lagändringarna till följd av SOU:n, Prop. 1973:32, intog han samma ståndpunkt som RÅ, och ville avkriminalisera. ”Vidare är att märka att den som tvingar annan till äktenskap kan dömas för olaga tvång”, skrev Geijer. Även om det inte är direkt jämförbara bestämmelser, sa Geijer ett år senare i en annan proposition att det faktum att kapning av flygplan inte var ett eget brott, utan hänförbart också det till olaga tvång, var otillräckligt. Motsatt ståndpunkt alltså.

1973 var en annan tid i Riksdagen. Ledamöterna benämndes som ”herr”, ”fru” och ”fröken”. Och voteringarna kunde ta hela dagen. Propositionen debatterades under en hel dag, och det voterades på 21 av 41 (!) punkter.

Och här är vi, 38 år senare. Med en ny utredning som föreslår ett återinförande. Det intressanta nu blir att se, om Beatrice Ask går vidare på detta, vad RÅ kommer säga i dag. Har han ändrat mening eller ej?