Zambrano: Historisk EU-dom om familjeåterförening


EU-domstolen avgjorde i dag, 9 mars, ett ganska spännande beslut om familjeåterförening, eller snarare, om uppehållstillstånd för barns skull.

Domen gäller Gerardo Ruiz Zambrano, en colombian som flydde från sitt land 1999 och sökte om asyl i Belgien. Hans maka sökte också asyl i början av 2000, båda efter att ha fått visum från belgiska ambassaden i Bogotá. Båda asylansökningarna avslogs, men verkställdes aldrig p.g.a. att Colombia drabbats av inre stridigheter. Zambrano sökte formellt om uppehållstillstånd i oktober 2000, en ansökan som avslogs i augusti 2001. Han begärde ogiltigförklaring, vilket i sin tur avslogs i maj 2003. Zambrano anställdes i oktober 2001 av ett företag trots att han inte hade något arbetstillstånd, vilket krävs enligt en lag om utländsk arbetskraft.

1 september 2003 födde Zambranos maka hans andra barn. Nu börjar det bli komplicerat. Enligt belgisk lag får barn födda i Belgien belgiskt medborgarskap om dom inte har annat medborgarskap. Enligt colombiansk lag får barn födda av colombianer utanför Colombia inte colombianskt medborgarskap, om inte föräldrarna gör en aktiv ansökning. Vilket inte Ruiz Zambrano gjorde. Konsekvensen blev att barnet, Diego Ruiz Zambrano, blev belgisk medborgare.

Zambrano sökte därefter flera gånger om uppehållstillstånd. Först i april 2004, med hänvisning till födelsen av Diego och EKMR (som säger att barn inte får utvisas från ett land där det är medborgare). Sedan i augusti 2005, med hänvisning till att ett tredje barn, Jessica, hade fötts. Jessica var nu också belgisk medborgare. Efter att först ha fått tilfälligt uppehållstillstånd fick dom inte PUT. Beskedet var enkelt: Zambrano skulle ha ansökt om colombianskt medborgarskap för barnen, i stället för att försöka få en genväg till uppehållstillstånd.

Zambrano blev därefter arbetslös, men fick aldrig arbetslöshetsersättning eftersom han aldrig haft arbetstillstånd. Så småningom, 2009, fick dock Zambrano tilfälligt uppehållstillstånd igen, denna gång förnybart på obestämd tid.

Så till den springande punkten: Zambrano menar att han har rätt till uppehållstillstånd eftersom hans barn är medborgare i EU och beroende av honom för deras försörjning. Enligt belgisk lag behövs nämligen inte arbetstillstånd för make, föräldrar eller barn till en belgisk medborgare, om den det gäller är försörjningsskyldig. Vilket Zambrano var.

Intresset från olika europeiska regeringar var stort. Danmark, Tyskland, Irland, Grekland, Nederländerna, Österrike och Polen argumenterade alla för att Zambrano inte kunde få uppehållstillstånd och arbeta utan arbetstillstånd. Samma gjorde Europeiska kommissionen. Domstolen beslutade däremot något annat. Domstolen kom fram till att artikel 20 i Romfördraget från 1957 (även känt som FEUF) förhindrar medlemsstater från att neka någon uppehållsrätt eller arbetstillstånd:

”Under dessa omständigheter utgör artikel 20 FEUF hinder för nationella åtgärder som medför att unionsmedborgare berövas möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som tillkommer dem i kraft av unionsmedborgarskapet.

Att neka en tredjelandsmedborgare uppehållsrätt samt arbetstillstånd i den medlemsstat i vilken hans eller hennes minderåriga barn, för vilka tredjelandsmedborgaren är underhållsskyldig, bor och är medborgare, medför emellertid just detta.”

Danska Politiken har redan slagit upp artikeln stort och vissa jurister menar domen är en bomb. Med tanke på hur det danska arbetsinvandringssystem numera ser ut, är det klart att det får en effekt. För med Zambrano-domen så kan 24-poängssystemet urholkas. Det finns redan en princip i medborgarskapsrätten som kallas jus soli, den som föds i ett land får medborgarskap där. Zambrano-domen är en direkt konsekvens av jus soli, ska vi kalla detta utslag jus soli II måhända?

(Sveriges Radio har nu gjort en artikel om domen, väl tre veckor efter både domen och min artikel…)

I juridisk väg kan jag också lägga till ”Mustaschmannen”, som TT redan har döpt honom. Mannen som ska ha avtalat med en annan man om att aldrig skaffa mustasch någonsinn, men nu hävdas ha brutit mot avtalet. Konsekvensen? Han är stämd inför Malmö tingsrätt med föreläggandet att antingen raka av sig mustaschen eller skänka 500 kr till Bröstcancerfonden. Är detta första steg mot en amerikaniserad rättstradition, med stämningar i fruktansvärt små mål?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: