NKMR och grov fridskränkning/barnmisshandel


SVT sände förra året en (enligt min mening) bra dokumentär om vuxnas våld mot barn och hur rättsväsendet inte förmådde att kraftigt ta avstånd från våld som sker ”i uppfostrande syfte”. Debatten blossade särskilt upp efter Värnamo-fallet där en pensionär fick ett oerhört stöd för att han örfilade en pojke. Jag kritiserade då, och jag kritiserar nu.

Den här gången har ett föräldrapar dömts till nio månaders fängelse för grov fridskränkning, bestående i att dom systematiskt under flera år slagit sina barn i vad dom kallar ”uppfostrande syfte”. Det hör till saken att föräldrarna är djupt kristna och att fadern i familjen i en intervju uttalade att Guds lag står över Svea rikes lag, samt att han ”har stöd för sina uppfostringsmetoder i Bibeln”. Deras fyra barn, som utsattes för våldet, omhändertogs av socialtjänsten enligt gängse regler.

Intressant är att jag nyss lyssnade till ett avsnitt av programmet Ring P1 från en månad tillbaka. I den medverkade en jurist från NKMR, Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter. Enligt juristen så omhändertas vanliga barn från vanliga familjer, på en vardagslig basis, av inkompetenta socialnämnder. En kvinna från en socialnämnd tillbakavisade påståendena.

I gäll kontrast till NKMR:s ord om att de står upp för föräldrar som drabbats av övergrepp från samhället, står organisationens uttalanden i Karlstads-fallet, som de väljer att kalla det. NKMR hänvisar på sin Karlstad-sida till en bloggpost som utförligt konstaterar att under ordnade förhållanden är våld absolut inte barnmisshandel, utan tvärtemot ett värdefullt verktyg för barnen. Artikelkommentaren säger nog det mesta:

”Jag skriver under på ovanstående av hela mitt hjärta! Hög tid att vi kristna står för Guds ord även i denna laddade fråga. En nyckelfråga vad gäller barns psykiska välmående och föräldrars möjlighet att bygga ett tryggt och harmoniskt hem.”

Just det, ett tryggt och harmoniskt hem med ordning och reda byggt på våld. Man tackar. Och barns psykiska välmående, blir den förbättrad av klapsande och risande? Jag tvivlar på det.

NKMR, organisationen som säger sig stå upp för familjer utsatta för övergrepp från samhällets sida, står alltså upp för familjen som tillrättavisade sina barn med våld.

I min värld har man respekt för varandra, föräldrar och barn. En del menar att våld är enda sättet att tillrättavisa vissa barn, men jag vill mena att man inte kan slå sig till ro med att våld är den enda lösningen, och försvara detta. En förälder ska bygga sitt förhållande till barnen på ett moget sätt, och när är våld moget? Ett poäng som jag vill göra till slut, är detta: I vilket annat förhållande accepterar man våld i uppfostrande syfte? Om en 30-årig man plankar på t-banan, ska ordningsvakterna då få slå in i skallen på honom att det är fel? Ska en äldre kvinna som kör för fort få en örfil? Nej, se det är en omöjlig tanke. Men barn är helt okej att slå. Vilken märklig värld.

Annonser

6 svar to “NKMR och grov fridskränkning/barnmisshandel”

  1. AW Says:

    Tack för dina synpunkter. Det bör dock noteras att NKMR inte på något sätt ska göras ansvariga för vad jag skriver.
    Sedan är det väl kutym även i bloggvärlden att uppge källan när man citerar? Här är länken: http://tassamahay.wordpress.com/2010/12/14/spar-riset/

    • Erik Says:

      Jag håller med om att NKMR inte ska få stå till svars för dina åsikter. Samtidigt ville jag påpeka att deras egen artikel länkade till din bloggpost, och lyfta fram kommentaren längst ner på sidan, som jag anser vara ett klockrent citat.

      Jag minns inte konkret varför jag inte gav en hänvisning till din sida. Men eftersom din post var den enda bloggpost som NKMR länkade till, antog jag att det framgick ur sammanhanget.

  2. AW Says:

    Ja, det kan du ju ha rätt i. Men eftersom det var ett ordagrant citat kanske det hade varit på sin plats att ange den direkta källan. Lycka till med det fortsatta bloggandet.

  3. Ruby Harrold-Claesson Says:

    Äntligen har jag tagit en minut av min begränsade tid att läsa din blogg.
    Det du skriver är så typiskt för folk är så indoktrinerade att de rabblar upp samma ord och tankar som de styrande – de som har förlorat förmågan att tänka själva.
    Precis som aga-ideologerna ser du ett dask i baken – när ord och förmaningar inte räcker till, som våld och misshandel. Du skriver om att läxa upp vuxna, men en vuxens uppfostran skall vara färdig: han/hon ska inte behöva uppfostras! Men, jag är säker på att du godtar abort – som ju är det grövsta våldet mot barn!

    I Karlstads-fallet var de fyra barnen välmående och lyckliga. Sedan de blev tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade är de olyckliga och traumatiserade. Föräldrarna misshandlade inte sina barn. De älskar samtliga fyra och de valde att föda den yngsta trots att de visste i förväg att han skulle födas med handikapp. Den enda misshandel som barnen har utsatts för förövas av socialtjänsten.

    Ruby Harrold-Claesson
    Jur. kand

    • Erik Says:

      Jag är smickrad över att självaste NKMR-ordföranden har valt att kommentera min post. Tack för mothugget!

      ”Precis som aga-ideologerna ser du ett dask i baken – när ord och förmaningar inte räcker till, som våld och misshandel.”

      Ja, det gör jag. Det samma gör dock också 3 kap 5 § brottsbalken, och 6 kap 1 § föräldrabalken. Såvitt jag ser det, finns inget lagstöd för att våld skulle kunna vara nödvändigt, utom då i nödvärn eller nöd. Inte heller i uppfostrande syfte.

      Sedan måste jag också säga att bilden inte heller är svart eller vit, jag kan innerst inne ha förståelse för att det råkar slinta för föräldrar. Men i Karlstads-fallet så var det ju inte så, utan smiskandet ingick som en del av uppfostringen. Som jag skriver anser jag inte att smiskning bygger respekt och

      ”Men, jag är säker på att du godtar abort – som ju är det grövsta våldet mot barn!”

      Ja, det gör jag också, även om det är en helt annan debatt som hör hemma i ett annat forum.

      ”Du skriver om att läxa upp vuxna, men en vuxens uppfostran skall vara färdig: han/hon ska inte behöva uppfostras!”

      Även om en vuxens uppfostran ska vara färdig, behöver ju detta inte per definition vara fallet. Poängen är att då anses det inte för att vara naturligt att man brukar våld, eller daskar, för att uppfostra. Fast i barns fall anser du och NKMR att så ÄR fallet. Min poäng är att det inte är naturligt att använda våld oavsett vem det är fråga om.

      ”I Karlstads-fallet var de fyra barnen välmående och lyckliga. Sedan de blev tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade är de olyckliga och traumatiserade. Föräldrarna misshandlade inte sina barn. De älskar samtliga fyra och de valde att föda den yngsta trots att de visste i förväg att han skulle födas med handikapp. Den enda misshandel som barnen har utsatts för förövas av socialtjänsten.”

      Om bilden verkligen är så svart eller vit kan jag faktiskt inte svara på. Jag kan i alla fall konstatera att tingsrätten i sin dom pekar på att smiskandet var en del i uppfostringsmetoden som föräldrarna använde mot barnen. Citat från tidningen Dagen: ”Föräldrarna har systematiskt slagit barnen med en klädborste, en träplanka eller med handen. I domen heter det att föräldrarna ‘förklarat att de använt, vad de själva benämnt som aga, fysisk bestraffning som en del av en uppfostringsmetod’.” Det kan jag på inget sätt ha förståelse för.

      • mamaza Says:

        Hur är det med de barnen nu. Är de inte våldtagna och deras skolgång försummad i statens tvångsvård? Så som det brukar vara. Vet du nåt om dem,lever de ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: