Archive for januari, 2011

NKMR och grov fridskränkning/barnmisshandel

17 januari 2011

SVT sände förra året en (enligt min mening) bra dokumentär om vuxnas våld mot barn och hur rättsväsendet inte förmådde att kraftigt ta avstånd från våld som sker ”i uppfostrande syfte”. Debatten blossade särskilt upp efter Värnamo-fallet där en pensionär fick ett oerhört stöd för att han örfilade en pojke. Jag kritiserade då, och jag kritiserar nu.

Den här gången har ett föräldrapar dömts till nio månaders fängelse för grov fridskränkning, bestående i att dom systematiskt under flera år slagit sina barn i vad dom kallar ”uppfostrande syfte”. Det hör till saken att föräldrarna är djupt kristna och att fadern i familjen i en intervju uttalade att Guds lag står över Svea rikes lag, samt att han ”har stöd för sina uppfostringsmetoder i Bibeln”. Deras fyra barn, som utsattes för våldet, omhändertogs av socialtjänsten enligt gängse regler.

Intressant är att jag nyss lyssnade till ett avsnitt av programmet Ring P1 från en månad tillbaka. I den medverkade en jurist från NKMR, Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter. Enligt juristen så omhändertas vanliga barn från vanliga familjer, på en vardagslig basis, av inkompetenta socialnämnder. En kvinna från en socialnämnd tillbakavisade påståendena.

I gäll kontrast till NKMR:s ord om att de står upp för föräldrar som drabbats av övergrepp från samhället, står organisationens uttalanden i Karlstads-fallet, som de väljer att kalla det. NKMR hänvisar på sin Karlstad-sida till en bloggpost som utförligt konstaterar att under ordnade förhållanden är våld absolut inte barnmisshandel, utan tvärtemot ett värdefullt verktyg för barnen. Artikelkommentaren säger nog det mesta:

”Jag skriver under på ovanstående av hela mitt hjärta! Hög tid att vi kristna står för Guds ord även i denna laddade fråga. En nyckelfråga vad gäller barns psykiska välmående och föräldrars möjlighet att bygga ett tryggt och harmoniskt hem.”

Just det, ett tryggt och harmoniskt hem med ordning och reda byggt på våld. Man tackar. Och barns psykiska välmående, blir den förbättrad av klapsande och risande? Jag tvivlar på det.

NKMR, organisationen som säger sig stå upp för familjer utsatta för övergrepp från samhällets sida, står alltså upp för familjen som tillrättavisade sina barn med våld.

I min värld har man respekt för varandra, föräldrar och barn. En del menar att våld är enda sättet att tillrättavisa vissa barn, men jag vill mena att man inte kan slå sig till ro med att våld är den enda lösningen, och försvara detta. En förälder ska bygga sitt förhållande till barnen på ett moget sätt, och när är våld moget? Ett poäng som jag vill göra till slut, är detta: I vilket annat förhållande accepterar man våld i uppfostrande syfte? Om en 30-årig man plankar på t-banan, ska ordningsvakterna då få slå in i skallen på honom att det är fel? Ska en äldre kvinna som kör för fort få en örfil? Nej, se det är en omöjlig tanke. Men barn är helt okej att slå. Vilken märklig värld.

Annonser

FI:s framtid

14 januari 2011

I dag kunde DN presentera nyheten att Gudrun Schyman, f d partilledare för (v) och f n partiledare för Feministiskt initiativ, avgår från sin post. Hon kommer dock att sitta kvar i styrelsen.

Man undrar sig vad detta har att säga för framtiden till partiet. I de debatter där (fi) medverkat så har ju Schyman varit stort sett enda medlem. I valet 2010 var Stina Sundberg tvåa på (fi):s valsedel, näst efter Schyman så klart. Sundberg fick också flest personröster, 162 stycken (bortsett från, igen, Schyman). Men vem är då Stina Sundberg? Så här står att läsa på (fi):s hemsida:

”Stina är 52 år och bor i Göteborg. Hon arbetar som kanslichef på RIO (Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation). Stina var med och byggde upp Kvinnofolkhögskolan och var dess rektor under många år. Stina har också varit aktiv i Kvinnohuset/Kvinnocentrum i Göteborg, Lesbisk Front, Tjejfilm mm.”

Två andra partistyrelseledamöter fick mer än 100 personröster i valet: Jonas Göthner och Sissela Nordling Blanco.

”Jonas är född 1987 i Uppsala och har nyligen flyttat till Stockholm. Han har tidigare jobbat som idrottsledare, vårdbiträde och diskare men är idag arbetslös. Jonas har engagerat sig för papperslösas rättigheter och är en av grundarna av den antirasistiska och queerfeministiska festivalen Uppsala Pride. Inom Fi har han engagerat sig i hbt-frågor och antirasistiska frågor samt i partiets Intersektionella medlemsgrupp. Jonas var fjärdenamn för Fi i riksdagsvalet 2010.”

”Sissela är född 1988 i Uppsala. Hon är uppvuxen i Uppsalastadsdelen Gottsunda och i Temuco, Chile, där hon som barn bodde i 8 år. Nu bor hon i ett kollektiv i Rågsved i Stockholm. Sissela har jobbat som bland annat reklamutdelare, telefonförsäljare, översättare och med olika projektanställningar för organisationer som arbetar mot diskriminering. Genom den feministiska antirasistiska tankesmedjan Interfem blev hon redaktör och layoutare till boken ”Makthandbok för unga feminister som (be)möter rasism och sexism i föreningslivet” som kom ut 2009. Inom Fi har hon varit aktiv i arbetsgruppen som tog fram politiken på områdena Antirasism, Globalisering och Migration, samt i en medlemsgrupp om Intersektionalitet. Hennes feministiska hjärtefrågor är antidiskriminering, minskade klassklyftor och global rättvisa.”

(Citat från http://www.feministisktinitiativ.se/styrelse.php)

Oavsett vem av dessa tre (eller andra) som skulle bli ny partiledare har jag mina dubier om det kommer leda till större inflytande. I det allmänna nyhetsflödet är FI = Gudrun Schyman. Kanske det rent av är därför som man väljer att byta ledning, för att undvika personfixering. Ändå kan jag inte förstå på vilket sätt detta skulle kunna öka uppslutningen för partiet i 2013, men förmodligen blir det mycket mera promotering av politiken.

Samtidigt har (fi) mycket få pressklipp gjorda efter valet 2010. Ett och annat feministiskt politiskt förslag har slunkit igenom, t.ex. om att papperslösa kvinnor ska få fler och större rättigheter än papperslösa män (signerat ovan nämnda Blanco). I mediabruset kommer dock (fi) utan Schyman att ha problem med att få uppmärksamhet. Undrar om flera Almedal-spex kan lösa det problemet?