Archive for oktober, 2010

Miljöpartiet börjar friskt…

31 oktober 2010

Allmänna motionstiden i Riksdagen har nu slutat. I Norge är systemet att motioner kan lämnas in under hela riksmötet, vilket jag till dels föredrar framför att bara hålla motionstiden öppen tre veckor. Nåja.

Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm deltog i frågestunden och ställde frågor till Tobias Billström om romerna i Sverige. Nu är den nya riksdagsledamoten i farten igen, tillsammans med sex andra miljöpartister (bland andra Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan) har hon skrivit motionen ”Fildelning, rättssäkerhet och integritet” (Motion 2010/11:N440)

Det är en bra motion, i alla fall så till vida att de kräver avskaffande av Ipred-lagen (punkt 5), datalagringsdirektivet (punkt 3), vill tillsätta en särskild integritetsutredning (punkt 6), och slutligen önskar att Riksdagen tillkännager att ”att den personliga integriteten och rätten till privatliv aldrig får kompromissas i framtida lagförslag som motiveras av skiv- och filmbolagsbranschens vinstintresse” (punkt 4).

Den sista punkten är väldigt bra. Det känns som det synet inte har existerat i Riksdagen eller regeringen sedan, ja, sedan när? Christian Engström i Europaparlamentet har ju redan tagit upp frågan (bra!). Men att regeringen Reinfeldt, som ju redan infört FRA-lagen, nu skulle lägga sig platt för en miljöpartistisk motion, är föga troligt.

Två gånger under förra mandatperioden förlorade alliansen voteringar: Dels den om utredning av mediekoncentration i Sverige (som man sedan hyggligt ignorerade och hoppades att skulle gå över) och dels den om folkmordet i Armenien under 1. världskriget (som Carl Bildt kritiserade friskt). Förhoppningsvis finns det folkpartister och centerpartister som kan hålla med om.

Till slut: Jag avser att kontakta Sverigedemokraterna för att ställa frågor om deras syn på fildelning och personlig integritet. Varför? Därför att de inte precis gått ut hårt med sitt syn på de frågorna, och de är viktiga för mig.

Annonser

Sexualbrottsutredning II – samtycke och rättssäkerheten

27 oktober 2010

I det 667 sidor (!) långa betänkandet Sexualbrottslagstiftningen – utvärderingen och reformförslag (SOU 2010:71) presenteras ny lagstiftning som ska komplettera 2005 års regleringar. Det klipps och klistras i brottsbalkens regler, och nya brottsrubriceringar kommer till.

Våldtäkt ska i fortsättningen, enligt vad utredningen föreslår, även omfatta bristande samtycke. Alltså kommer alla typer av samlag där en av parterna inte har samtyckt, att betraktas som våldtäkt. I bevishänseende, skriver utredningen, vill en samtyckesreglering varken vara en fördel eller nackdel, med andra ord jämförbart med dagens situation. Problematiken med en samtyckesreglering är hur domstolarna ska tolka vad ett samtycke är. Och fortfarande finns det rättssäkerhetsproblem som inte har lösts.

Det vill inte bryta mot oskuldspresumtionen att den tilltalade/misstänkte även måste förklara sig ”sedan bevisning från åklagaren lagts fram rörande varför samtycke inte förelegat”. Beviskravet måste naturligtvis domstolarna själv bestämma, men hur bevisar man att ett samtycke inte förelegat? Genom annat än muntlig bevisning?

Utredningen säger att tyst samtycke (den som tiger samtycker) inte ska beaktas. Samtycke ska också ha kommit till uttryck för att räknas. Om samtycke ska ha kommit till uttryck för att räknas, flyttas inte då bördan för att bevisa detta, över på den misstänkte? Jo, vilket utredningen själv erkänner. ”Sedan bevisning från åklagaren lagts fram rörande varför samtycke inte förelegat”, är det enligt utredningen förenligt med oskuldspresumtionen att den tilltalade/misstänkte måste förklara sig. Men utredningen förklarar också att en alltigenom trovärdig utsaga av målsäganden – stödd på övriga omständigheter i ärendet – är tillräckligt för en fällande dom (HD i NJA 2009 s. 447 I och II). Med andra ord kan åklagaren väcka talan med i stort sett muntlig bevisning – och kräva att den tilltalade förklarar varför han eller hon menat att samtycke förelåg. Kan han eller hon då inte förklara sig på ett bra sätt, är det att förvänta en fällande dom.

Våldtäkt, som i normalgraden har ett minimistraff om två års fängelse, omfattas dock inte av samtyckeregleringen, utan man skapar ett nytt brott, sexuellt övergrepp, som innefattar sexuella handlingar där målsäganden inte samtyckt. Bristen i rättssäkerheten kommer dock att fortgå om inte åtgärder sätts in.

En förändrad yttrandefrihet – en sammanfattning

22 oktober 2010

Kommittén publicerade i dag något som kallas debattbetänkande, som sätter upp tre modeller för hur en ny yttrandefrihetsgrundlag kan komma att se ut: Ansvarsmodellen, verksamhetsmodellen eller ändamålsmodellen. Samtliga förslag med lagtext, vilket passar utmärkt för en analys av vad som är bra och dåligt.

Ansvarsmodellen innebär, som utredningen skriver, ”att endast yttranden som framförs i massmedier och som någon tar ett tydligt ansvar för ges grundlagsskydd. Ansvaret kan deklareras antingen genom utgivningsbevis eller genom ansvarsuppgifter som anges i eller på massmediet.

Rent spontant kan man tänka att ”massmedier” bara betyder medier såsom radio, TV och böcker, men utredningen föreslår också att webbplatser ska kunna falla under definitionen, vilket i och för sig är bra. För ett grundlagsskydd krävs så, i ansvarsmodellen, att ägaren, drivaren eller i utgångspunkten vem som helst skaffar sig ett utgivningsbevis. I det här fallet gäller dock efterforskningsförbudet bara om någon formellt tar ansvar för publiceringen. Den här modellen liknar mest på dagens yttrandefrihetsgrundlag.

Verksamhetsmodellen innebär att den traditionella mediebranschen får ett extra starkt stöd. Även om grundlagen i huvudsak ska skydda de traditionella medierna finns det ändå möjlighet att skriva ut ansvarsuppgifter, och ändå få grundlagsskydd. Problemet med den här modellen är att ”massmediaföretag” är ett vagt begrepp och måste tolkas för att få klarhet i om grundlagen gäller. Dock krävs inga utgivningsbevis i den här modellen, för massmediaföretag blir alltid skyddade av grundlagen, och övriga upphovspersoner blir det om de skrivit ut ansvarsuppgifter.

Ändamålsmodellentar sin utgångspunkt i det som kan anses vara ändamålet med en särskilt stark yttrandefrihet. Som en konsekvens av denna utgångspunkt skyddas yttranden som har vissa angivna syften. Det gäller yttranden med ett opinionsbildande, journalistiskt, litterärt eller konstnärligt ändamål. Sådana får grundlagsskydd om de framförs i massmedier.

Denna modell är den knepigaste p.g.a. att den sammanfaller med EUs dataskyddsdirektiv. En grund är att i ändamålsmodellen vill alla yttranden i massmedier bli grundlagsskyddade närmast utan undantag, vilket i sin tur skapar konflikt med PUL, personuppgiftslagen. Men även i den här modellen blir det problem med tolkningar, för vilka yttranden har ett opinionsbildande, journalistiskt, litterärt eller konstnärligt ändamål? Det kan absolut bli svårbedömt till tider och brista i tydlighet.

Ansvarsmodellen ger enligt min mening den mest tydliga bilden av när något är grundlagsskyddat eller ej. Samtidigt måste man inte själv göra större ansträngningar i de andra modellerna, inget utgivningsbevis måste t.ex. införskaffas. Man kan fråga sig om det är bra att en myndighet måste godkänna någon för att få grundlagsskydd. Det är enligt min mening inte helt rätt.

Ändamålsmodellen sätter upp de ”bästa” yttrandena och favoriserar dom. Egentligen är det bra att man stöttar de yttranden som traditionellt sett har ett högt yttrandemässigt värde. Problemet är att man är tvungen att tolka de vaga begreppen för att reda ut om något är grundlagsskyddat eller ej. Dessutom föreslås att meddelarfriheten här gäller även om uppgiftslämnaren var i ”god tro”, vilket är en signal om en ökad otydlighet.

Verksamhetsmodellen känns dock som den bästa, den ger vissa medier grundlagsskydd per automatik och andra om de sätter ut ansvarsuppgifter. Visserligen måste man här tolka vad som är ett massmediaföretag eller inte. I de situationerna borde det dock inte bjuda på problem att sätta ut ansvarsuppgifter. Jag tror jag går för den modellen.

Utredningen i sin helhet (428 sidor): SOU 2010:68

2010 känns plötsligt som 1991

22 oktober 2010

För Riksdagen har fått ett nytt parti, 1991 Ny demokrati och 2010 Sverigedemokraterna. Och i Malmö misstänker polisen nu att en ny ”laserman” kan vara i farten. I dag sköts ytterligare två personer med invandrarbakgrund och skadades, och sammanlagt 50 skottlossningar har skett i Malmö det senaste året. Genom vissa bloggar (exempelvis Politiskt Inkorrekt, som inte är så opartiska som man hävdar) sprids bilden av att ingen riktig pistol använts – det var nog en kolsyrepistol och knappast något mordförsök, vilket är polisens brottsrubricering. Men som år 1991 är vi i anslutning till en finanskris med höjd arbetslöshet, vi är inne i en debatt om invandringens kostnader och nytta.

Bakgrunden för vissa av skottlossningarna kan säkerligen hänföras till den undre världen och gängkriminalitet, redan i januari mördades en man med utländsk härkomst. Den utredningen är f n nerlagd i brist på bevis. Men det är ändå mycket besvärande att en person, eller kanske till och med flera – ser sig ut invandrare som mål för direkta mordförsök. Alla mord är förvisso besvärande brott, men när brottsligheten har rasistiska förtecken blir det något särskilt – alla människor ses inte på som lika värda. Förhoppningsvis resulterar detta i en manifestation mot våld i allmänhet och rasism.

Det är en allvarlig situation Malmö är i, och sannolikt hjälps inte situationen av att förminska våldet och antyda kolsyrepistoler. Hur invandrarfiendtliga man än är.

Vem har problem – SJ eller privatiseringen?

16 oktober 2010

Efter tågolyckan i Skotterud i Norge tog SJ ut lokvagnar en mass ur trafik, eftersom man fann sprickor i hjulen på tre vagnar. Nu visar det visserligen att inga andra vagnar hade sådana sprickor, så att de snart kan komma tillbaka i trafik.

Kritik harriktats mot att regeringens avreglering av järnvägsmarknaden skulle vara direkt orsak till hjulproblemen och att infrastrukturen i övrigt förfaller. Man kan fråga sig om det är rätt tolkning av verkligheten.

Att privata aktörer får köra tågtrafik på Banverkets spår ser inte jag som ett problem – men en möjlighet. En möjlighet att få flera händer in på marknaden, och visa hur Sverige kan få en förbättrad marknad för passagerarna.

Men konkurrens kan också vara osund. Därför krävs att den myndighet som ser över marknaden och har tillsyn med aktörerna tar sitt ansvar – inspekterar och bötfäller där det inte fungerar. En privatiserad marknad ska vara till för aktörer som visar ansvar och sköter sig – missköter man sig ska det innebära sanktioner från högre håll.

Att privatisera infrastukturtjänsterna har visat sig vara direkt hälsofarligt, åtminstone i Storbritannien. Då man privatiserade motsvarigheten till Banverket – och skapade företaget Railtrack – ledde det i slutändan till bristande underhåll och följaktligen dödsolyckor som pekade på stora missförhållanden. Infrastrukturen är den delen av transport där säkerhet är viktigast. Och säkerheten kan man inte tumma på för att spara pengar. Av detta följer också en regerings ansvar att satsa på infrastrukturen och spåren.

ACTA: Skyddsspärrar blir tydligen lagligt…

10 oktober 2010

På onsdagen publicerades den mer eller mindre färdiga texten till ACTA (Anti-Couterfeiting Trade Agreement), mellan USA, EU och vissa andra parter. Någon bestämmelse om rätt att stänga av människor från Internet finns lyckligtvis inte, men kvar finns tyvärr andra ingripande bestämmelser.

Artikel 2.18(4) utvidgar rätten för upphovsrättsinnehavare att begära ut personuppgifter om misstänkta fildelare. Återigen visar alltså de stora länderna att de vill underminera polismyndigheternas maktutövning, och ge privata organisationer som Antipiratbyrån sådana rättigheter.

Artikel 2.18(5) gör ett ännu större ingrepp i egendomsrätten. För det första legaliserar den bestämmelsen skyddsspärrar som begränsar användarens rätt att använda musik, film, bilder m.m. För det andra säger bestämmelsen att alla intrång mot dessa regler ska bestraffas. Ett exempel på en skyddsspärr är koden i DVD-skivor som ska försöka begränsa möjligheten att kopiera DVD:n i fråga. Svenskar som använder Linux, som jag, riskerar då i framtiden att behöva bryta mot lagen för att se på en DVD, och riskerar, om ACTA går igenom, sannolikt ett bötesstraff.

Tyvärr är det bara att konstatera att återigen låter myndigheterna upphovsrättsindustrin gå före användarna i teknikfrågor, igen får industrin bestämma. När börjar man lyssna på oss användare?

DN, SvD

Regeringens planerade politik

10 oktober 2010

I en åttasidig skrivelse har regeringen nu presenterat höstens propositioner och skrivelser. Det är interessant läsning för att analysera regeringens politik, även om dokumenten inte har behandlats av Riksdagen än.

Plånboken i P1 behandlade i veckan frågan om skuldsaneringen, och folkpartisten Jan Ertsborn medverkade och kritiserade regeringens undfallenhet i frågan.  Justitieministern hänvisade till en framtida proposition i ämnet, och visst, Justitiedepartementet planerar att introducera Bättre möjlighet till skuldsanering, som den heter, i november.

I november planerar också regeringen att introducera Avtalslicens för återanvändning av verk i radio- och tv-bolagens arkiv, en överskrift som verkar misstänkt lik ett av förslagen från Renforsutredningen.

I december vill Justitiedepartementet både lägga fram De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation och en proposition som införlivar datalagringsdirektivet i svensk rätt.

4 november är det dukat för stor debatt, eftersom Utrikesdepartementet då vil diskutera de svenska styrkorna i Afghanistan. Till den tid borde de röd-gröna och SD förbereda sig, om de vill försöka omkullkasta det första regeringsförslaget på länge. Senare, i december, ska Riksdagen ta ställning till sanktioner mot Nordkorea och Iran.

Socialdepartementet vil att Riksdagen ser över narkotika- och läkemedellagstiftningen i höst. Redan 19 oktober ska propositionen En översyn av narkotikalagstiftningen behandlas, och i november läggs en nationell strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken fram.

Bland mycket annat vill Finansdepartementet i december att Allmänna hypoteksbanken avvecklas.

Utbildningsdepartementet har redan bordlagt propositionen om betyg från årskurs 6, och under riksmötet avser man att introducera bland annat lärarlegitimationer (oktober), leveransplikt för elektroniska dokument (november) och nya regler om distansundervisning (januari 2011).

Jordbruksdepartementet har visserligen avvecklats, men regeringen har inga (!) propositioner därifrån de nästa tre månaderna.

Medan Miljödepartementet har få allmänt spännande förslag till riksdagsbeslut, har Näringsdepartementet flera. Den 26 oktober introduceras dels propositionen Åtgärder för att höja kvaliteten i järnvägssystemet, och dels Alkolås för rattfyllerister.

Även Kulturdepartementet har inga inplanerade propositioner och skrivelser. För Integrations- och jämställdhetsdepartementets del finns bara en: Ny lag om leksakers säkerhet, som efter planen ska introduceras i november.

Ersättare för statsråd 2010 och framåt

5 oktober 2010

Jessica Rosencrantz för Fredrik Reinfeldt
Amir Adan för Beatrice Ask
Margareta Cederfelt för Lena Adelsohn Liljeroth
Rune Wikström för Ewa Björling
Johnny Munkhammar för Hillevi Engström
Betty Malmberg för Gunilla Carlsson
Lotta Olsson för Sten Tolgfors
Kajsa Lunderquist för Tobias Billström
Abir Al-Sahlani för Andreas Carlgren
Karin Nilsson för Eskil Erlandsson
Helena Lindahl för Maud Olofsson
Fredrik Malm för Birgitta Ohlsson
Gunnar Andrén för Jan Björklund
Anna Steele Karlström för Nyamko Sabuni
Caroline Szyber för Göran Hägglund
Irene Oskarsson för Maria Larsson
Andreas Carlson för Stefan Attefall

Ministrar som återtar sina säten i Riksdagen är därför Tobias Krantz (fp), Cristina Husmark Pehrsson (m), Mats Odell (kd) och Åsa Torstensson (c).

Vem är nya i regeringen?

5 oktober 2010

Fredrik Reinfeldt lanserade flera nya ansikten i sin regering efter dagens regeringsförklaring.

Hillevi Engström (m) – Har alltjämt sedan Sven-Otto Littorin avgick stått som kandidat till arbetsmarknadsminister. Den minst oväntade nya ministern, som i förra mandatperioden var ordförande i arbetsmarknadsutskottet.

Ulf Kristersson (m) – Nämndes av medierna vid daggry som Cristina Husmark Pehrssons efterföljare som socialförsäkringsminister, vilket blev klart när Reinfeldt presenterade sin regering. Kristersson kommer närmst från posten som socialborgarråd i Stockholm.

Catharina Elmsäter-Svärd (m) – Åsa Torstensson ansågs av flera medier vara på väg ut av regeringen. Elmsäter-Svärd blev finanslandstingsråd i Stockholm 2008 och hoppade av riksdagen. Hon blir ny infrastrukturminister i Näringsdepartementet, och lär ge posten en föryngring jämfört med Torstensson.

Erik Ullenhag (fp) – spåddes få en ministerpost av vissa. Blir nu statsråd i Arbetsmarknadsdepartementet. Avgick nyligen som Folkpartiets partisekreterare. Ullenhag övertar integrationspolitiken från Nyamko Sabuni och blir integrationsminister och biträdande arbetsmarknadsminister.

Anna-Karin Hatt (c) – medierna spekulerade i att Mona Sahlin ville insätta en framtidsminister om hon blev vald. Hatt blir centerpartiets statsråd nummer två i Näringsdepartementet, men blir IT- och regionminister, båda två områden som är framtidsinriktade (lär regeringen komma fram med konkreta förslag till regionsindelning under perioden, månne?)

Peter Norman (m) – nytt statsråd i finansdepartementet. Norman är vd för Sjunde AP-fonden och var Riksbanksdirektör 1994-96. Han borde ha en finanspolitisk kunskap som regeringen behöver. Norman övertar för Mats Odell som finansmarknadsminister.

Stefan Attefall (kd) – KD:s finanspolitiske talesman. Vissa medier har spekulerat i Mats Odells avgång, och Attefall kunde ha blivit hans naturlige efterföljare i Finansdepartementet. Attefall blir dock nu statsråd i Socialdepartementet, som växer i storlek. Hans titel blir civil- och bostadsminister.

http://www.regeringen.se/sb/d/13465/a/152838

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/reinfeldt-om-sin-nya-regering-1.1183478

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kungen-har-forklarat-riksmotet-oppnat_5453609.svd

Varför så lång tid?

3 oktober 2010

DN skriver nu att landets länsstyrelser ska gå i gång och granska en mängd bostadsstiftelser. Bakgrunden är medierapportering om att stiftelserna inte delar ut bostäder till behövande.

Länsstyrelserna verkar dock inte vara de mest pro-aktiva myndigheterna som finns i Sverige. Varför? Därför att Sveriges Radio-programmet Kaliber granskade flera stiftelser – men redan i maj 2009! Alltså har det tagit ett år och tre månader för länsstyrelserna att inse att något är på tok. Förhoppningsvis går granskningen fortare än väntetiden på att granskningen skulle börja. Nu ska ju nämligen körkortsärendena, som tydligen tog upp plats, hanteras av Transportsstyrelsen. Som i sin tur kriticeras av JO för lång behandlingstid. Jo, jag tackar, jag.