Hur kommer en Sahlin-regering se ut?

Ja, det är en bra fråga. Nu har tidningarna i alla fall börjat spekulera. Nedan följer några av mina funderingar om hur en regering kanske kommer att se ut.

Att Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson får var sin post och blir departementschefer verkar otvivelaktigt. Något annat vore också tämligen överrumplande. Socialdemokraterna lär också få absolut flest statsrådsposter, följt av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Dessa tror jag blir Sahlins ministrar:

Departementschefer nedan i fet stil.

Statsminister: Mona Sahlin (s)

Inga kommentarer behövs.

Socialminister: Lars Ohly (v)

Vänsterpartiet har profilerat sig som ”välfärdspartiet”, och är det i så fall någon post som dom vill ha, är det socialministern.

Miljöminister och vice statsminister: Maria Wetterstrand (mp)

Miljöpartiet ser ut till att bli näst största parti i en eventuell regering. Då borde Wetterstrand bli vice statsminister. Miljöministern är också den ministerposten som måste sägas att ligga mest vid Miljöpartiets kärnpolitik.

Näringsminister: Peter Eriksson (mp)

Har upprepade gånger utmanat sittande näringsminister Maud Olofsson. Dessutom är näringspolitiken också en del av Miljöpartiets kärnpolitik.

Utrikesminister: Jan Eliasson (s)

Eliasson var förra gången utrikesminister och matchar Bildts meritlista. Eliassons största motståndare är utrikespolitiske talesmannen Urban Ahlin, men utan statsrådserfarenhet är Ahlins chans på posten relativt liten.

Justitieminister: Carina Moberg (s)

Thomas Bodström är ju den givna kandidaten, men hans USA-vistelse gör ju att han inte kan vara minister. Moberg är ordförande i Riksdagens civilutskott och Riksdagsledamot ända sedan 1994.

Utbildningsminister: Ylva Johansson (s)

Var skolminister 1994-96 och har sedermera även varit minister i andra frågor. Även om hon också utmanat alliansen i folkhälsofrågor är också utbildning en kärna i välfärden.

Kulturminister: Leif Pagrotsky (s)

Även om de tidningar som spekulerar inte verkar sätta Pagrotsky på posten, har han varit kulturpolitisk talesman och klart den starkaste personligheten i kulturpolitiken på röd-grön sida.

Arbetsmarknadsminister: Sven-Erik Österberg (s)

Österberg är fd kommunalråd och LO-topp, och var finansmarknadsminister 2004-06. Med sin fackliga bakgrund lär han kunna ha ett bra samarbete med fackorganisationer.

Försvarsminister: Urban Ahlin (s)

Ahlin är socialdemokraternas utrikespolitiske talesman, och i den politiska debatten har utrikesfrågor och försvarsfrågor alltmer kommit att debatteras samtidigt. Utan statsrådserfarenhet lär Ahlin dock passa bättre som Sten Tolgfors’ efterträdare.

Integrations- och jämställdhetsminister: Josefin Brink (v)

Några källor sätter här in Josefin Brink, några Alice Åström. Kampen står förmodligen mellan Brink och sossarnas Luciano Astudillo.

EU-minister: Margot Wallström (s)

Osäker post i och med att Reinfeldt inrättade den med tanke på EU-ordförandeskapet. Dock togs den inte bort efter Malmströms intåg i EU-kommissionen. Hålls den kvar, torde det absolut vara Wallström, EU-veteranen, som är favorit till ämbetet. Eftersom hon mer eller mindre avsagt sig uppdraget som utrikesminister ligger EU-ämbetet närmast till hands.

Finansmarknadsminister: Mikaela Valtersson (mp)

Den finanspolitiske taleskvinnan hos Miljöpartiet. En frisk fläkt i regeringen, som lär stå bättre mot Ulla Andersson (v) i kampen om posten som biträdande finansminister.

Folkhälsominister: Alice Åström (v)

Efter Ohly är Åström den mest sannolike politikern på en ministerpost. Åström är visserligen integritetspolitisk talesperson men har också erfarenhet av vårdfrågor som fd missbrukare. Även ett av Vänsterpartiets kärnpolitiska områden.

Socialförsäkringsminister: Veronica Palm (s)

Palm är vice ordförande i socialförsäkringsutskottet. Ung Vänsters tidigare förbundssekreterare Kalle Larsson är Vänsterpartiets kandidat till posten, men frågan blir om socialdemokraterna till släppa till honom.

Infrastrukturminister: Karin Svensson Smith (mp)

Svensson Smith är tidigare vänsterpartist och den klarast lysande stjärnan bland V och MP i trafikfrågor. Lena Hallengren, socialdemokraternas kandidat, har visserligen erfarenhet från en statsrådspost, men viker sannolikt för att sätta styrkebalansen mellan partierna. Hålls jordbruksdepartementet åtskilt från miljödepartementet kan dock Hallengren ha en bra chans på den posten.

Handelsminister: Carin Jämtin (s)

Socialdemokraternas toppnamn i Stockholm. Lär ha svårt att utmana om posten som utrikesminister om Eliasson kommer på tal. I så fall fortsätter hon som förra gången, som biträdande utrikesminister.

Migrationsminister: Ibrahim Baylan (s)

Sammanknuten med integrations- och jämställdhetsministern, men en mindre tacksam post att inneha. Baylan har erfarenhet från Persson-regeringen.

Biståndsminister: Luciano Astudillo (s)

Astudillo har ingen tidigare erfarenhet som minister, men kan komma att ta biståndsposten.

Skolminister: Gustav Fridolin (mp)

Fridolin har visserligen ingen statsrådserfarenhet, men är kanske den klarast lysande stjärnan inom Miljöpartiet. Praktisk erfrenhet inom utbildningspolitiken som folkhögskolelärare. Utbildningsdepartementet skyfflas också om så att högskole- och forskningsfrågorna stannar hos Ylva Johansson.

Vidare finns det i tidningarnas förslag vissa ministerposter som jag anser för att vara mer osäkra om kommer att inrättas:

Jordbruksminister: [möjligtvis Lena Hallengren (s)] – Miljöpartiet vill nog gärna ha denna post sammanslagen med miljöministerposten.

Framtidsminister – både Baylan och LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin (!) har föreslagits som kandidater, den som eventuellt tilsätts bör vara hyfsat ung och ha kontakt med ungdomsgenerationen.

Bostads- och storstadsminister – slogs samman med kulturministerposten en gång i tiden. Fokus placerar socialdemokraten Maryam Yazdanfar på posten.

Energiminister: [Tomas Eneroth (s)] – alla tidningar placerar Eneroth på posten p.g.a. att socialdemokraternas kärnväljare inom industrisektorn sannolikt inte kommer gilla en miljöpartistisk politik helt utan vidare.

Sammantaget sett får Socialdemokraterna 12 ministrar, Miljöpartiet 5 ministrar och Vänsterpartiet 3 ministrar.

Har ni synpunkter? Bara allmän bävan framför alternativet till en ny Reinfeldt-regering eller konstruktiva kommentarer om något jag missat? Kommentera i så fall gärna!