Archive for september, 2010

SD kommer inte försvinna av allt kampanjandet!

27 september 2010

Sverigedemokraterna lyckades ta sig in i Riksdagen med 20 mandat. Angreppen mot partiet efter ”valsegern” gör mig faktiskt upprörd å SD:s vägnar, även om jag aldrig skulle tänka mig att lägga min röst på dom.

Det är givetvis inte enkelt att acceptera att SD nu fått 20 mandat. Men de etablerade partierna, särskilt vänsterpartierna (och V), som varit SD:s måltavla i valkampen, drog sig undan och tog inte debatten. Varför inte? Rossana Dinamarca (v) sa i Debatt att man inte ville låta SD sätta dagordningen.

Efter valresultatet och den för många (inte jag) överraskande sanningen med SD:s intåg blev svaret en massiv kampanj från de största medierna. I stället för att, som Kaliber i SR P1 gjorde, kritiskt granska SD och politiken låtsades man att dom inte fanns. När så resultatet kom, valde man att, enligt min mening, vägra respektera valresultatet.

Det är absolut viktigt att ta avstånd från racism, och det gör jag också. Men i stället för att hacka ner på ett parti som nu lagligen sitter i parlamentet, borde medierna granska sina egna strategier. SD vinner på att få ”underdog”-stämpeln, och så dumma är inte mediestrategerna än att de vet det…

Newsmill

Borde inte svenskarna också vara en folkgrupp?

23 september 2010

…kan man fråga sig. Frågan kan vara berättigad när det gäller hets mot folkgrupp, som är ett brott i brottsbalken (16 kap. 8 §). I november 2005 ansåg nämligen JK i ett beslut att svenskar inte kan omfattas av bestämmelsen. Varför inte?

Enligt JK infördes bestämmelsen för att skydda minoriteter i Sverige från angrepp som majoriteten kunde rikta. ”Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet”, sa JK den gången.

De flesta bestämmelser om hets mot folkgrupp som finns i andra länder har införts av ungefär samma orsak, nämligen att skydda minoriteter från övergrepp som majoriteten kunde rikta. Detta skyddet borde även i fortsättningen få finnas. Men, vill jag invända, borde inte bestämmelsen vara neutral? Borde inte också angrepp som minoriteter riktar mot majoriteten vara straffbart?

Vissa vill säkert säga att så är fallet i dag. Visst, vi har ofredande och förtal. Men i båda fall krävs mycket god bevisning eller ”allmänna synpunkter” för att starta en utredning. Hets mot folkgrupp är en annan sak. Det är redan en könsneutral bestämmelse. Låt den också bli nationalitetsneutral!

Jag bevakar valet 2010!

19 september 2010

I kväll ska jag sitta framför datorn och titta på valvakan från SVT via SVTPlay, och för eftertiden dokumentera hur valet 2010 slutar.

20.00: VALU publiceras:

S 30,0 (-5,0) – lägsta sedan 1914 (!)

M 29,1 (+2,9)

MP 9,0 (+3,8)

FP 7,2 (-0,3) – Jan Björklund blir vice statsminister

C 7,1 (-0,8)

V 6,1 (+0,3)

KD 5,7 (-0,9)

SD 4,6 (+1,7) – SD kommer enligt siffrorna in i Riksdagen

Kommentar: Att SD kommer in i Riksdagen har jag trott länge, eftersom dom har legat över fyra procent i opinionsundersökningar under lång tid.

Ibrahim Baylan och Per Schlingmann kommenterar VALU från sina valvakor

Flera siffror från VALU: FI 0,8 och PP 0,7

20.30: Min beräkning av preliminär mandatfördeling:

S 106 (-24)

M 103 (+6)

MP 32 (+13)

FP 25 (-3)

C 25 (-4)

V 22 (0)

KD 20 (-4)

SD 16 (+16)

Alliansen: 173

Röd-gröna: 160

Med detta resultat är Alliansen 2 mandat från egen majoritet.

20.51: Förstagångsväljarnas röster enligt VALU tas fram:

V-S-MPC-FP-KD-MSDFIPP:

9-28-166-7-2-23612

21.00: 5 % av distrikten har räknats:

5,3-32,3-5,410,7-5,5-6,0-26,07,5-1,3

21.09: 10 % av distrikten har nu räknats:

5,2 (0)-32,7 (-4)-5,8 (+2)9,0 (-2)-5,9 (-2)-27,0 (+5)-5,9 (-1)7,0 (+5)-1,3 (-1)

21.21: 20 % av distrikten har räknats:

5,2-32,4-6,28,0-6,2-28,2-5,76,8-1,3

21.30: 30 % av distrikten har räknats:

5,2-32,0-6,57,6-6,5-28,7-5,86,5-1,3

21.36: 40 %:

V-S-MPC-FP-M-KDSD-Övr

5,3-31,6-6,77,3-6,6-29,0-5,76,3-1,3

21.39: Preliminär mandatfördelning:

15621172

21.44: 50 %:

5,3-31,3-6,97,1-6,8-29,4-5,76,2-1,4

21.46: En första prognos:

5,7-30,6-7,26,4-7,1-30,3-5,55,8-1,4

20-109-2523-25107-2020 (15420175)

Just nu har alliansen egen majoritet med ett (!) mandats övervikt.

22.00: Prognos nr. 2:

V-S-MPC-FP-KD-MSD

20-1092623-25-20-10620 (15520174)

Moderaterna har nu gett ett mandat till Miljöpartiet. Inget block har egen majoritet (med ett mandat kvar för alliansen).

22.17: Mandatfördelning nr. 3:

19-1142423-24-19-10620 (15720172)

De röd-gröna går något fram, särskilt ledd av Socialdemokraterna, som vinner sex mandat från förra prognos.

22.27: Mandatfördelning nr. 4:

19-1122523-24-19-10720 (15620173)

23.04: Lars Ohlys ”Westerberg-moment”

Nar Jimmie Åkesson sitter inne i sminket så vagrar Lars Ohly gå in så lange Åkesson sitter dar. Otvivelaktigt 2010 års Westerberg-ogonblick!

Varför är makten så rädd för Stasi-arkiven?

6 september 2010

Då Öst-Tyskland upplöstes, kom Stasis arkiv fram i ljuset. Närmare 180 kilometer med prydligt uppställda pappersbuntar, fulla med hemligheter ägnade att göra stor skada.

Myndigheten BStU inrättades för att förvalta och hantera arkivet. Envar som finns registrerad i arkivet kan på begäran hos BStU få utlämnat sin akt, medan forskare har mer eller mindre obegränsad tillgång till arkivet efter att ha ansökt om tillgång.

I Tyskland finns i grunden få problem med att publicera utdrag från arkivet om det gäller högt uppsatta tjänstemän och politiker. Saken är en helt annan i Sverige. Hur kan det komma sig? Varför måste en forskare som önskar insyn gå flera år i domstol för att till slut påläggas full tystnadsplikt?

Man kan dra många konklusioner av maktens rädsla för insyn i registren, det mest konspiratoriska att högt uppsatta tjänstemän varit involverade med Stasi. Säpo väljer ändå att förklara sin ovilja med att ”deras källor måste skyddas”. Visst. En storskalig offentliggöring vore kanske inte helt bra för dom källor som beviljats anonymitet.

Men hade Stasi spioner i höga positioner, med nyss på makten, är det väl ändå viktigt att få veta det? Jag tycker först och främst att den forskare som nu, efter mycket trassel, tillåtits att se arkiven inte bör tilläggas en hundra-procentig tystnadsplikt.

Klart är i alla fall att om Vänstern verkligen menar allvar med att man övergett kommunismen en gång för alla, borde man ta initiativ till en öppning av arkiven. Särskilt om man skulle komma till makten i september. Annars vill bara spekulationerna fortsätta.

Hur kommer en Sahlin-regering se ut?

4 september 2010

Ja, det är en bra fråga. Nu har tidningarna i alla fall börjat spekulera. Nedan följer några av mina funderingar om hur en regering kanske kommer att se ut.

Att Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson får var sin post och blir departementschefer verkar otvivelaktigt. Något annat vore också tämligen överrumplande. Socialdemokraterna lär också få absolut flest statsrådsposter, följt av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Dessa tror jag blir Sahlins ministrar:

Departementschefer nedan i fet stil.

Statsminister: Mona Sahlin (s)

Inga kommentarer behövs.

Socialminister: Lars Ohly (v)

Vänsterpartiet har profilerat sig som ”välfärdspartiet”, och är det i så fall någon post som dom vill ha, är det socialministern.

Miljöminister och vice statsminister: Maria Wetterstrand (mp)

Miljöpartiet ser ut till att bli näst största parti i en eventuell regering. Då borde Wetterstrand bli vice statsminister. Miljöministern är också den ministerposten som måste sägas att ligga mest vid Miljöpartiets kärnpolitik.

Näringsminister: Peter Eriksson (mp)

Har upprepade gånger utmanat sittande näringsminister Maud Olofsson. Dessutom är näringspolitiken också en del av Miljöpartiets kärnpolitik.

Utrikesminister: Jan Eliasson (s)

Eliasson var förra gången utrikesminister och matchar Bildts meritlista. Eliassons största motståndare är utrikespolitiske talesmannen Urban Ahlin, men utan statsrådserfarenhet är Ahlins chans på posten relativt liten.

Justitieminister: Carina Moberg (s)

Thomas Bodström är ju den givna kandidaten, men hans USA-vistelse gör ju att han inte kan vara minister. Moberg är ordförande i Riksdagens civilutskott och Riksdagsledamot ända sedan 1994.

Utbildningsminister: Ylva Johansson (s)

Var skolminister 1994-96 och har sedermera även varit minister i andra frågor. Även om hon också utmanat alliansen i folkhälsofrågor är också utbildning en kärna i välfärden.

Kulturminister: Leif Pagrotsky (s)

Även om de tidningar som spekulerar inte verkar sätta Pagrotsky på posten, har han varit kulturpolitisk talesman och klart den starkaste personligheten i kulturpolitiken på röd-grön sida.

Arbetsmarknadsminister: Sven-Erik Österberg (s)

Österberg är fd kommunalråd och LO-topp, och var finansmarknadsminister 2004-06. Med sin fackliga bakgrund lär han kunna ha ett bra samarbete med fackorganisationer.

Försvarsminister: Urban Ahlin (s)

Ahlin är socialdemokraternas utrikespolitiske talesman, och i den politiska debatten har utrikesfrågor och försvarsfrågor alltmer kommit att debatteras samtidigt. Utan statsrådserfarenhet lär Ahlin dock passa bättre som Sten Tolgfors’ efterträdare.

Integrations- och jämställdhetsminister: Josefin Brink (v)

Några källor sätter här in Josefin Brink, några Alice Åström. Kampen står förmodligen mellan Brink och sossarnas Luciano Astudillo.

EU-minister: Margot Wallström (s)

Osäker post i och med att Reinfeldt inrättade den med tanke på EU-ordförandeskapet. Dock togs den inte bort efter Malmströms intåg i EU-kommissionen. Hålls den kvar, torde det absolut vara Wallström, EU-veteranen, som är favorit till ämbetet. Eftersom hon mer eller mindre avsagt sig uppdraget som utrikesminister ligger EU-ämbetet närmast till hands.

Finansmarknadsminister: Mikaela Valtersson (mp)

Den finanspolitiske taleskvinnan hos Miljöpartiet. En frisk fläkt i regeringen, som lär stå bättre mot Ulla Andersson (v) i kampen om posten som biträdande finansminister.

Folkhälsominister: Alice Åström (v)

Efter Ohly är Åström den mest sannolike politikern på en ministerpost. Åström är visserligen integritetspolitisk talesperson men har också erfarenhet av vårdfrågor som fd missbrukare. Även ett av Vänsterpartiets kärnpolitiska områden.

Socialförsäkringsminister: Veronica Palm (s)

Palm är vice ordförande i socialförsäkringsutskottet. Ung Vänsters tidigare förbundssekreterare Kalle Larsson är Vänsterpartiets kandidat till posten, men frågan blir om socialdemokraterna till släppa till honom.

Infrastrukturminister: Karin Svensson Smith (mp)

Svensson Smith är tidigare vänsterpartist och den klarast lysande stjärnan bland V och MP i trafikfrågor. Lena Hallengren, socialdemokraternas kandidat, har visserligen erfarenhet från en statsrådspost, men viker sannolikt för att sätta styrkebalansen mellan partierna. Hålls jordbruksdepartementet åtskilt från miljödepartementet kan dock Hallengren ha en bra chans på den posten.

Handelsminister: Carin Jämtin (s)

Socialdemokraternas toppnamn i Stockholm. Lär ha svårt att utmana om posten som utrikesminister om Eliasson kommer på tal. I så fall fortsätter hon som förra gången, som biträdande utrikesminister.

Migrationsminister: Ibrahim Baylan (s)

Sammanknuten med integrations- och jämställdhetsministern, men en mindre tacksam post att inneha. Baylan har erfarenhet från Persson-regeringen.

Biståndsminister: Luciano Astudillo (s)

Astudillo har ingen tidigare erfarenhet som minister, men kan komma att ta biståndsposten.

Skolminister: Gustav Fridolin (mp)

Fridolin har visserligen ingen statsrådserfarenhet, men är kanske den klarast lysande stjärnan inom Miljöpartiet. Praktisk erfrenhet inom utbildningspolitiken som folkhögskolelärare. Utbildningsdepartementet skyfflas också om så att högskole- och forskningsfrågorna stannar hos Ylva Johansson.

Vidare finns det i tidningarnas förslag vissa ministerposter som jag anser för att vara mer osäkra om kommer att inrättas:

Jordbruksminister: [möjligtvis Lena Hallengren (s)] – Miljöpartiet vill nog gärna ha denna post sammanslagen med miljöministerposten.

Framtidsminister – både Baylan och LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin (!) har föreslagits som kandidater, den som eventuellt tilsätts bör vara hyfsat ung och ha kontakt med ungdomsgenerationen.

Bostads- och storstadsminister – slogs samman med kulturministerposten en gång i tiden. Fokus placerar socialdemokraten Maryam Yazdanfar på posten.

Energiminister: [Tomas Eneroth (s)] – alla tidningar placerar Eneroth på posten p.g.a. att socialdemokraternas kärnväljare inom industrisektorn sannolikt inte kommer gilla en miljöpartistisk politik helt utan vidare.

Sammantaget sett får Socialdemokraterna 12 ministrar, Miljöpartiet 5 ministrar och Vänsterpartiet 3 ministrar.

Har ni synpunkter? Bara allmän bävan framför alternativet till en ny Reinfeldt-regering eller konstruktiva kommentarer om något jag missat? Kommentera i så fall gärna!