Archive for februari, 2010

Sopkonflikten mot lösning?

19 februari 2010

Sopåkarna i Stockholm verkar få det som de vill i kampen om ackordlönen. Igen. Enda företaget som nu utsätts för aktionerna är Resta, som verkar ha ett något sargat rykte om sig.

Bland de yrkesområdena som är fysiska och kännetecknas av t.ex. mycket tunga lyft, tycker jag inte det är lämpligt att ha ackordlön. Det är väl meningen att man ska kunna stå i ställningen ut till pensionen? Så månadslönen var vettig att införa. Möjligtvis återkommer chansen när nästa avtal ska förhandlas fram?

Sen tänker jag på en sak. När man nu i media säger att man fortsätter tolka arbetsmiljölagen strikt tills dess att Resta hänger med, vad händer sedan? Säger sopgubbarna bara att ”okej, nu får vi en dräglig lön” och hoppar tillbaks till den situation de själv klagade på innan? Ska arbetsmiljölagen följas så är väl det alltid, inte bara som pressmedel för att få egna fördelar? Man tänker nästan att det istället skulla vara fråga om en ”gå-sakta”-aktion…

EDIT: Resta har tydligen gett upp nu. Ackordlönen fortsätter alltså att gälla…

Varför behöver vi Datalagringsdirektivet egentligen?

4 februari 2010

I dag nås vi av nyheten att EU-domstolen fällt Sverige för att inte ha gjort Datalagringsdirektivet i svensk lag.

Lyckligtvis valde regeringen Reinfeldt att inte följa upp Thomas Bodströms inständiga önskan efter övervakning. (Sedan kom ju FRA-lagen, tyvärr…) I Norge pågår nu en kamp för att reservera sig mot Datalagringsdirektivet. Alla politiska partier, utom Arbeiderpartiet och Høyre (norska s och m) säger klart nej till direktivet.

Jag förstår inte varför vi behöver Datalagringsdirektivet. Utreda terrorbrott, spåra misstänkta gärningsmän, sägs det. Men har vi ändå inte lärt så mycket i år 2010 att vi inte lägger alla möjliga trafikdata i statens händer? Tydligen inte. När var senaste gången som terrorister befann sig i Norden? Var det inte RAF 1975?

Kalla mig naiv, men jag tycker ändå vi kan lita tillräckligt på varandra. Tillräckligt för att inte be staten misstänka alla svenskar, norrmän, italiener, tyskar eller franskar för att vara förbrytare. Det är nästan som om jag fick lust att be regeringen fortsätta vänta med sin lagrådsremiss. Tills vidare.

Sopåkarnas vägran

4 februari 2010

Sopåkarna i Stockholm är inte nöjda med den löneförändring som AD godkänt, och går nu till drastiska tilltag. I fjol strejkade man vilt, i år väljer man att överhålla arbetsmiljölagen.

I debatten finns de som tycker sopåkarna gnäller, och jämför med sina egna sophämtare som använder sidlastare (allting sköts med spak, föraren behöver inte hoppa ut). Skillnaden är att i Stockholms innerstad fungerar detta inte, man måste ut och bära säckar eller dra tunga kärl.

Det är givetvis optimalt om förbund och arbetsgivare kan komma överens om avtal. Men i det här fallet har Transport enligt min mening klantat sig ganska mycket. När det står att ”prestationslön bör användas”, betyder inte det att ”prestationslön ska användas”. Man har kunnat göra tillägg eller förtydliganden, men det har inte skett. Samtidigt blir löneskillnaden relativt liten.

Men det är ändå värt att tänka på, att om sopåkarnas aktion nu skulle leda till en flodvåg av sopor i innerstaden, visar det hur arbetet tillämpas. Får man inte undan jobbet utan att bryta mot lagen, då är något galet.