Archive for december, 2009

Jag återvänder till Värnamofallet

30 december 2009

Andreas Carlgren (som nyligen skrev en läsvärd artikel om den nya rättegången i da Costa-fallet) har nu även han hängt på saken som jag tidigare skrev om, nämligen om incidenten i Värnamo där 70-åriga Ronald Fasth gav en 12-årig en örfil, och skrivit en artikel på Newsmill om händelsen.

Nu har iallafall domen fallit i frågan – Fasth dömdes till 30 dagsböter å 100 kr för ringa misshandel. Vilket i och för sig var väntat som utgång på målet, han hade ju redan erkänt men invände förmildrande omständigheter. Tingsrätten avvisade samtliga, särskilt eftersom Fasth själv sagt att han örfilade ”för att ingjuta respekt”, inte för att 12-åringen kallat honom för ”gubbjävel”. Något som tingsrätten sa tyckte jag däremot får stå som ett visdomsord i den vidare debatten (för den lär väl inte stanna nu?): ”Att ett barn visar bristande respekt inför en vuxen kan aldrig av den vuxne åberopas
som någon typ av förmildrande omständighet när det gäller att använda våld mot barnet.

I kommentarsfältet under Newsmill-artikeln och på andra bloggar förfäktas dock en annan åsikt, att Sveriges ungdomar brister i respekten mot de äldre och att samhället går under. Men vänta nu, har inte detta hänt förut? Även Sokrates sa ju i sin tid att ungdomarna även i det gamla Grekland inte visade någon vidare respekt mot åldringar. Kanske är detta ett uttryck för att de nya generationerna ständigt opponerar sig mot föräldragenerationen, att det inte bara är för att Sverige händelsevis är ett mångkulturellt samhälle år 2009.

Nu försöker jag, igen, på inga sätt försvara beteendet till det ungdomsgäng som tydligen skulle ha figurerat i Värnamo Folkets Park och gjort hyss. Varför dom, som vissa efterlyser, aldrig har åtalats låter jag den lokala polismyndigheten svara på. Jag vet inte. Men i mina ögon kan man aldrig inge respekt genom att slå någon, vare sig det är hedersmord eller pensionärsörfilar. Våld föder våld.

En person kommenterade min förra post med uppmaningen att tänka till hur jag ville reagerat om min ”lyxbil” fått sina däck sönderskurna. Ja, jag har tänkt igenom detta. Min slutsats är enkel: Våld funkar inte. Hitta något annat istället.

DN SvD

En örfil till besvär

18 december 2009

Nu lagom till jul har tingsrättsförhandlingen mot Värnamobon Ronald Fasth, 70, inletts i Jönköping. Fasth har åtalats för att ha gett en 12-årig pojke som bl.a. kallat honom ”gubbjävel” en örfil, vilket ledde till att nu står inför rätta för ringa misshandel.

SPF och ett hundratal demonstranter var där och tyckte att åtalet var fel och att Fasth aldrig borde ställts inför domstol. Fasth själv sa då att ”Det känns väldigt bra, folk vill ha ordning i samhället. Det här är ett bevis på att något i samhället är fel.” (Det hör med till saken att Fasth faktiskt fått ett strafföreläggande, dvs en bot utan rättegång, men att han vägrade godta den boten…)

För mig verkar både utsagan och demonstrationen absurd. En 70-åring har tagit till våld mot en 12-åring, ett barn. Då tycker jag att en rätt borde få avgöra frågan, oavsett hur stort våldet är. När det så gäller frågan om Fasth gjorde rätt, kan jag igen bjuda på hans visdomsord: ”Jag känner att jag gjorde rätt, jag var tvungen att åtgärda det som hände på något sätt.

Det finns bara en typ av personer som kan använda sig av våld i samhället med laga rätt: Poliser. Det verkar som en del inte tycker gärningen var så farlig, pojken hade faktiskt provocerat fram händelsen. Likväl ställer jag mig frågan: ”Var det rätt ändå?” SPF tycker tydligen det, när ungdomen i samhället betett sig fel ska äldre tillåtas att avreagera. Genom våld? Knappast. Ingen i samhället förtjänar enligt mig att utsättas för våld. Allra minst barn. SPF säger att något i samhället är fel. Är det möjligtvis att fler tar till våld? Även pensionärer?

Jag försvarar inte här pojkens beteende, långt ifrån. Han betedde sig allmänt dåligt, men det ger väl ingen allmän rätt att slå till honom? Att han, som har uppmärksammats i andra delar av bloggosfären, är ”invandrare” och därför, enligt dessa, förtjänat örfilen, lämnar jag därhän. Återigen kommer ”invandrare = brott” och ”stoppa invandringen, den förstör Sverige”-åsikterna fram. Det stör mig. Det stör mig mer än att SPF bifaller barnaga.

SvD SvD

2009-XII-13 Våldsamma dataspel?

13 december 2009

I båda mina favoritprogram Debatt och Ring P1 har man flitigt diskuterat hur bra det är med datorspel som innehåller våld. Eftersom det nu slumpar sig så att jag själv har en del erfarenhet med dessa spel, har jag vissa synpunkter på bl.a. framställningen av dataspel i media.

Punkt 1. Liksom för filmer har datorspel en europeisk märkning som visar för vilka åldersgrupper spelet är lämpligt. Detta system ska finnas på alla spel som släpps i Europa. Till dessa små boxar med exempelvis påskriften ”18+” finns även små boxar som visar ytterligare saker som man måste se upp för i spelet, t.ex. våld, svordomar, sex m.m. Just dessa boxar finns inte på filmer. ”Barn ska inte spela dessa våldsamma spel!” ropas det från alla håll. Betänk då att spel som har en ”18+”-märkning bör ju inte spelas av personer under 18 år. I detta ligger ju en förutsättning om att föräldrar och försäljare ska kunna ta sitt ansvar och inte köpa/sälja spel till barn.

Punkt 2. Jag vet att en del föräldrar inte har satt sig in i vilka spel barnen spelar och att de därför inte kan ha kontroll på om barnen utsätts för våld. Vilket argument är detta för att förbjuda dataspel, att föräldrarna inte tar ansvar? Våld finns även på andra arenor, men där finns inte detta argument alls. Det förvånar mig.

Som nämnts ovan har t.ex. filmer, nyhetsinslag eller andra medier våldsamt innehåll. Våld på nyheterna uppmärksammas aldrig som något man borde förbjuda, ej heller förbud mot filmer i dag. Sex stycken filmer i ”Saw”-serien har nu kommit. Enligt min mening är inte dessa filmer lämpliga för barn, men ingen debatt om dessa filmer bör förbjudas har förekommit.

Punkt 3. När det gäller barns påverkan av dessa spel tycker jag det är problematiskt att vissa anser att barn inte påverkas. Det är naivt att tro detta, enligt min mening. Alla kan vi påverkas av saker. Efter en mängd skolskjutningar uppmärksammas nästan alltid datorspel som en ”möjlig orsak” till att det skett en skolmassaker. Men det händer ju faktiskt att det uppmärksammas hur nyhetsmedier orsakar dessa incidenter. Alla tror jag faktiskt att vi påverkas. Det man måste se är skillnaden på att det nu handlar om spel, inte verklighet. Man måste skilja på spel och verklighet. Ska vi förbjuda dataspel för att vissa ostabila människor tar illa vid sig. I så fall borde man ju förbjuda filmer och nyhetsinslag eller böcker, därför att vissa kan ta illa vid sig.

Jag tror att okunskapen är stor inom detta ämne. Kanske är det orsaken till att man ständigt tar sig an nya, okända medier som orsaker till våldsamma händelser. Eller att man önskar att förbjuda nya medier just därför att man inte vet tillräckligt om dem.

Kommunalrådet i Bollnäs, Anders Bergsten (KD)(!) skriver såhär om varför han ogillar dataspel. Det gör även ”Dummokraten”. Båda med motsatt infallsvinkel än min.

PS: När en person jämförde Barack Obama med Joseph Göbbels blev jag oerhört upprörd. Hur i h-l-ete kan man göra denna jämförelsen?